Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1809.
353
L. Hammarsköld till Gjörwell.
St. d. 23/8 1809.
(Liksom brefven till och frän Gjörwell i allmänhet sysselsätta sig med
hufvudsakligen lärda saker, så äfven detta. Det börjar med en utförlig
berättelse om en ryktbar schism inom det lärda sällskapet Arcadia i Rom
i början af 1700-talet, skildrar sa Petrarcas lagerkröning på Capitolium
etc., hvarefter skaldens egna ord i anledning deraf meddelas, som följer:)
»De lagrar, som knötos kring min hjessa, voro för gröna,
oeh skulle jag aldrig eftersträfvat dem, om jag då varit af
mera stadgade tankar eller viel mognare år. Den åldrige
söker blott clet nyttiga, medan ynglingen fikar efter det, som
glänser, utan att fråga efter closs realitet. Den krans mig
så oförtjent beskärdes gjorde mig hvarken lärdare, vältaligare
eller lyckligare. Den tjenade tvärtom blott att reta afunden
emot mig och att beröfva mig det sälla lugn, jag dittills
åtnjöt. Ifrån clen tiden har jag beständigt måst vara under
vapen, ty alla pennor, alla tungor hafva riktats emot mig;
mina vänner hafva från denna stunden blifvit mina fiender
och jag har dyrt fatt plikta för min fåfänga».
Jag behöfver ej göra hr Assessoren — en så fin kännare
af allt ädelt — uppmärksam på det vackra j dessa tankar,
fastän jag icke kunnat framställa dem i lika behaglig drägt,
som de ega i originalet. Onekligen var dess författare en af
de störste män, som clet Vesterländska Europa framalstra!
Icke nog, att han otvifvelaktigt är en af sitt lands, ja, af den
moderna verldens störste skalder, utan, som Heeren så sant
anmärker, man kan näppeligen afhandla någon enda
vetenskaps historia utan att nödgas med beröm nämna det i alla
tider stora namnet: Francesco Petrarea.
Och mecl detta lifliga snille, mecl denna omfattande
lärdom förenade han clen mildaste och ädlaste karakter. Skild
från all girighet, alla begär till äreställen och alla
utsväfningar, lefde han endast för sina studier, sina religiösa känslor
och sina vänners kärlek. Ett sorgfritt lif i clen lugna
medelkretsens skygd var målet för hans önskningar, och till
belö-Dagen fore drabbningen. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
