Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari 1923 - Om hjärtat och de tusen farorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
förstå, att hon sett eller hört honom. Men han
utförde i alla fall sitt uppdrag. Ä egna och
kamraternas vägnar anhöll han om ursäkt för brevet,
tog tillbaka och anhöll, att hon åter ville komma
och behandla dem. Därpå avvaktade han under
tystnad svaret. Hela salen var i spänd väntan.
Men hon flyttade sig bara med en liten rörelse
så, att hon kom att vända honom helt ryggen och
fortsatte att massera.
Den avvisade beskrev detta ögonblick som
något alldeles förfärligt. Det värsta syntes honom
vara, att han låg där på sin bår, oförmögen att
lämna rummet. Under hela sjuksalens ögon måste
han maktlös och orörlig lida den tillbakavisades
blygsel. Han kände det icke som vore skammen
hennes, han kände den som sin.
Så småningom har denna historia för mig
förlorat sina personliga särdrag. Den har blivit ett
försinnligande av det svåraste prov, som hjärtat
har att genomgå om det vill försöka att hålla sig
på kärlekens väg.
Jag ser inte längre den lainé officeren vid en
högmodig kvinnas fötter. Det är det kränkta
hjärtat, som ligger där på båren, blottat i all
sin blyghet, förfärat, som vore det ertappat mitt I
en skamlöshet, vilket ju alls icke är fallet. Det
är dess svåraste stund, dess hårdaste anfäktelse.
Förut ångrade det, att det begått ett fel, nu
ångrar det bara, att det bekände detta fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
