Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari 1923 - Om hjärtat och de tusen farorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
väl vara någon idé att leva i en värld,
där det finns något så svårt som att
förlåta.
Ack, så ni talar. Det är inte bara det, att
livet söker besmitta och förgifta hjärtat och riva ut
dess goda föresatser. Hjärtat har så många
besynnerligheter inom sig självt, avgrunder, nycker,
förvandlingar. Känner ni hjärtat, som icke längre vill
vänta, hjärtat, som förlorat sin tro? Hjärtat, som
lockar till missbruk? Känner ni det avundsjuka
hjärtat?
Jag skall berätta er
HISTORIEN OM DET AVUNDSJUKA
HJÄRTAT.
Tänkande över dessa ting, gick jag engång
över en hed hemma i mitt fädernesland. Borta
vid horisonten lyste en vit byggnad, det var en
kyrka. Och då erinrade jag mig åter historien
om det avundsjuka hjärtat, som jag hört
berättas för många år sedan av en, som var väl
hemma i bygdens krönika.
En klockgjutare fick beställning på att gjuta nya
klockor till kyrkan, och han överlämnade
uppdraget till sin äldste gesäll. De gjötos, de
hängdes upp och skulle provas. Mästaren gick en
söndagsmorgon till kyrkan och tog vägen över
denna hed. Han tog märke på en stor sten, som
ännu ligger på heden. Han visste, att om gesällen
lyckats med gjutningen, så skulle han höra kloc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
