Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari 1923 - Om hjärtat och de tusen farorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
korna, när han kom fram till den stenen. Men
långt innan han nått dit, träffades hans öra av
klockornas ljud. Han stannade som för en stöt.
Nu visste han, att hans gesäll förstod att gjuta
klockor av långt större sångvidd än några han
själv någonsin gjutit. Han förstod, att nu var
det slut med hans rykte som den bäste
klock-gjutaren i Skåne. Nu var han för alltid satt i
skuggan av sin gesäll. Hans hjärta intogs av
raseri och avundsjuka. Han gömde sig i ljungen,
och när gesällen kom förbi och stannade på
samma plats, där mästaren stannat, för att lyssna
till sina egna klockors klang, förr denne över
honom bakifrån och slog ihjäl honom.
Även detta måste hjärtat tåla: att bli överfallet
bakifrån för den vackra klangens skull i sina
klockor.
Ni förstår att det svåraste för ett hjärta är icke
att bli fråntaget någonting: ett regemente, ett
barn, ett Elsass-Lothringen, en maka, en
ryktbarhet. Det värsta är det som hjärtat får i stället,
i utbyte: hatet, bitterheten, som slår rot och
suger kraften ur hjärtat.
Men vad tror ni egentligen? Tror ni
att ni berättar mig idel nyheter?
Det vet jag inte. Jag berättar inte för att
undervisa. Jag berättar det bara för att ni skall
få desto mera upphöja kärleken sedan.
Det var engång två vänner. Den ene var
sjuk till kropp och själ och utan motståndskraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
