Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
kriget, då skulle man inte våga möta hans öppna
gosseblick. Det skulle komma ångest i hans ögon
i stället för det allvar, som man älskar hos en
ung hjälte.
Djupare sett har förstås E. D. M.orel rätt, när
han säger, att det är att i än högre grad
vanhedra de döda, att icke se sanningen om
kriget och sanningen om freden i ögonen. Men
en sådan tankegång är icke enkel nog för menige
man, som icke vill uppge sin stolthet över
Englands bragd att förhjälpa rätten till seger och
över att för en helig sak ha offrat sina unga
söner. Samma tankegång gör sig naturligtvis
också gällande i Frankrike inom de stora, breda
lagren. Jag har läst om de franska mödrarnas
vallfärder till gravfälten, hur bondgummorna från
Sydfrankrike passera Paris för att nå ut till de
forna slagfälten och söka ett bland tusenden av
kors, om de äro nog lyckliga att ha ett kors att
vallfärda till. .Icke vilja de viska till den döde:
— Käre Pierre, segern var ingen seger. Den bragte
oss bara olycka och nu äro vi inne i Tyskland
för att försöka om vi kunna finna segerns lycka
och frukter där. De vilja viska: — Min son,
Guds moder välsigne dig, du dog icke förgäves.
Tyskland har också sina döda, men det är som
om världen ville gärna glömma dem.
På besök i Pfalz hörde jag en liten historia
om Tysklands döda, som förefaller mig så be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
