Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om det personliga inflytandet - Kväkarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
aktade hedras, må deras uppsåt och deras arbete
icke glömmas, hur förgäves det än var. Men
ingenting i världen kan Vara mera olikt till
exempel Rosika Schwimmers sätt att uppfatta och
gå till sitt verk än kväkarnas. Det skulle
bestämt aldrig falla dem in, att de voro kallade och
utvalda att med trug och övertalning hindra
människorna från att kasta sig i ett krigs fasor, om
de verkligen absolut ville krig. De resonera som
så, att det kunde ju Gud likaväl göra själv, om
det var vad han närmast avsåg. Ibland kan deras
ro göra en utom sig. Men om man skenar i
väg, tappar andan, tröttar ut sig och trasslar in
sig, är man efteråt ganska glad att få vända om
och följa deras takt.
Det berättas från Ryssland, att 1920 års sådd,
som legat torr och sluten i jorden under
missväxtåren, på många ställen helt oväntat började
spira våren 1922. Det är klart att detta måste vara
en älsklingshistoria för kväkare, den är ett belägg
för deras sats, att man skall vänta och icke
misströsta, icke nöta ut sig utan låta de torra
åren gå förbi.
Ur ett brev från min vapenbroder under
Pfalz-resan, ett brev, som jag — förstås! — har i
avskrift, drar jag ut en liten episod, som visar hur
det stilla, personliga inflytandet söker sig över
från den ena till den andra och vidare igen. Det
ger också en liten glimt av hur kväkarna verka
och vilken stämning de söka sprida i Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
