Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Hon: Ja, det är en ofrid över er. Säg mig,
är det kriget?
Han: Kvinnor inbillar sig så mycket otn kriget.
Hon: Gör vi? Ni har berättat mig, hur ni en
natt måste sticka ner en vaktpost med egna
händer i det ögonblick då han hotade slå alarm.
Ni hade fått befallning att skaffa en uniform
från andra sidan, emedan ert befäl ville
fastställa vilka trupper det hade framför sig, och
ni beslöt att själv utföra uppdraget. Ni kröp
bort till den fientliga linjen, överrumplade er
man, men då ni inte hann att göra klart för
honom, att hans räddning var att tiga och ge
er rocken, stack ni ner honom och släpade honom
med er. Ni sade mig, hur ont det gjorde er.
Om ni låg vid fronten i yttersta linjen i fyra år,
måste det ha hänt otaliga sådana saker. Tala om
för mig, kommer er oro därav? Är det detta
ni inte kan komma över?
Han: Ni misstar er. Jag bär inte på känslan
av att ha gjort något vanhedrande under de
fyra åren vid fronten. Jag levde under den hårda
nödvändigheten, slet ont, hade ett helvete,
sårades, kom tillbaka. Jag slog ihjäl, när jag måste
slå ihjäl, men jag skonade också och hjälpte,
där jag kunde. Ni ser så misstrogen ut!
Hon: Jag har ingen anledning att inte tro er.
Jag frågade ju bara för att få veta. Om ni säger,
att ni gått igenom kriget utan sår på er själ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
