Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kvinnorna - IV. De bortglömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
bli förhörda in i de sista detaljerna. Allt
undersökes, blåmärkena på deras kropp,
bajonett-risporna på brösten, blodspåren på kläderna. Jag
träffade en sextonårig ung flicka. Hennes
anklagelse —■ jag hade så när sagt anklagelsen mot
henne — lydde att hon under en skogspromenad
blivit överrumplad av ett band marockaner och
använd av tre eller fyra av dem. Mer än tio
gånger hade hon inför franska officerare fått
upprepa historien i detalj.
Sedan kom vittnesmålen inför främlingar,
journalister och politiker.
Med allt detta blev den sociala vanäran
oundviklig, ty så inkonsekventa äro människorna. I
Frankfurt blev under fransmännens korta
ockupation av denna stad, hustrun till en underofficer
utsatt för våldtäktsförsök av en färgad. Hon hade
bott i en kasern och hade inte hunnit flytta ur
sin våning, innan franska trupperna tagit kasernen
i besittning. Genom oerhörd energi lyckades; denna
fru att tvinga fram en undersökning och få
brottslingen fälld. Vad var tacken? I en
Frankfurter-tidning annonserade en fru av samma namn, en
annan fru Kunze eller Möller, att hon undanbad
sig att förväxlas med den fru Kunze eller Möller,
som blivit våldtagen.
Ett par unga flickor berättade för mig, den ena,
att hennes fästman slagit upp med henne, den
andra, att hon aldrig mer vågade visa sig bland
jämnåriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
