Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kvinnorna - VII. Repan i bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
de inte vore nog förödmjukade förut, skulle lägga
om sitt sätt att vara olyckliga på efter
anvisningar utifrån.
När jag gick hem till hotellet, kom över mig
ett ryck av den blygselkänsla en hygglig
journalist måste känna efter ett samtal som detta. Som
kast fruktade, som individer ganska ringa aktade,
bli vi journalister dock genom vårt yrke ofta
ställda i en oförtjänt fördelaktig strategisk position
gentemot andra. Jag tänkte: Vem är jag, att
hundratals tyskar frivilligt skola inför mig undergå
provet att berätta förloppet av en träta i
motpartens (fransmännens, engelsmännens) frånvaro?
Det finns intet svårare prov, det är ett prov, som
tvingar berättaren att ställa sig upp mot dagern,
så att lyssnaren, själv skyddad i skuggan, kan
se rätt igenom honom. Det lurar visserligen fällor
även för lyssnaren, han kan råka gå hem med en
direkt lögnaktig uppgift i sin anteckningsbok, men
sällan går han hem efter en sådan beta utan att
ha fått en ganska riktig uppfattning av
berättarens väsen, allra helst om han känner till
motpartens relation av samma förlopp.
Tyska herrar träffar man nog, fast förvånande
få lyckligtvis, som mot en intervjuare använda ett
för honom speciellt (ofta alldeles tokigt),
avpassat sätt, och som för att ta emot klä sig i
objektivitet, såsom de klä på sig en redingote.
Men tyska damer, de äro som de äro, även nar
de skola göra propaganda, de famla inte efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
