Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kvinnorna - VII. Repan i bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
sättet att göra intryck, de pröva sig inte fram på
lyssnaren som på ett okänt instrument. De veta
lika litet, när de väcka motstånd genom
orimligheter och hatfullhet, som när de väcka
beundran genom att omedvetet förråda ett drag av
tapperhet, tålamod, godhet. Och om ingen
förvirrar dem, såsom min värdinna blivit förvirrad
av kritiken, så offra de inte många tankar på
hur de verkat.
De böra det heller inte.
De skola vara sådana, som det faller sig
naturligt för dem, ärliga, om jag får använda ett så
paradoxalt uttryck, även när de vilseleda. De
skola också ge reporna i sina bord just den
betydelse, som de ha för dem. Eftersom det inte
är självklar sak för dem att jämföra dem med
ruinerna i Nordfrankrike, så skola de inte göra
det för främlingarnas skull.
Ungefär så resonerade jag hösten 1922. Då
jag kom åter efter några månader, fann jag, att
den stora olycka, som brutit in över de besatta
områdena med Ruhrkrisen, osökt givit den
lärdom min värdinna begärde. Kvinnor, som talat
högt och mycket, voro fåmälda och lågmälda
och nämnde icke mera reporna i sina bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
