Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kvinnorna - VIII. De bonade golven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
sant, det vet man. Men varför hänger hon så
fast vid dem, varför sörjer hon så över de olyckor,
som drabba dem, över att skiljas från dem?
Därför att de hänga så intimt samman med, ja äro
en del av hennes livsverk. Med dem har hon
skapat miljön för sitt och familjens liv, dess
trevnad, dess mått av behaglighet, i bästa fall av
skönhet. Hon har vårdat dessa ägodelar därför
att hon älskat dem, älskat dem, därför att hon
vårdat dem. Man kan också se hur ofta en reflex
av denna kärlek faller över föremål, som inte
äro hennes. Den riktiga husmodern far illa av
att se bord, som kunde vara släkt med hennes
välhållna bord, förfaras och fördärvas i onödan,
att se trasigt, grått eller rostigt linne och så
vidare.
Alla husmödrar veta vilken svartsjuk hämnd
de döda tingen taga, om de försummas. Om
man lämnar en man ensam i en våning ett par
dar, visar den strax tecken till förfall. Om man
försummar sitt ylle under en sommar eller sitt
linne under en byk, så förtär mal det ena, rost
det andra.
Därför måste kvinnorna vara bundna vid
föremålen. Luther, som visste vad han gjorde, lärde
dem också, att de husliga sysslornas övning var
deras rätta gudstjänst.
Tänk på kvinnorna utan ägodelar, kvinnorna,
som under livets växlingar förlorat sitt bagage,
kvinnorna bortom alla bord och repor i bord. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
