Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kvinnorna - VIII. De bonade golven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
skolor. Vi besökte en av skolorna och fingo en
inblick i hur familjerna sökt lösa uppgiften att
göra ett hem av en skolsal med kök och skafferi,
sovrum, barnkammare och matrum. Dessa familjer
hade det alla tusen gånger bättre än de, som
bodde i Stockholms skolor under bostadsbristens
svåraste tid. Men här ökades naturligtvis bördan
av brutaliteten och orimligheten i den order, som
drev dessa män och deras familjer ut ur trygga
hem och vände upp och ner på deras tillvaro,
kastande ut dem i det ovissa. Jag lade märke till,
att de hustrur, som mest sörjde sina gamla hem
samtidigt voro de, vilkas skolsalar voro prydligast.
De skeno dessa salar av en hårdhänt och
förtvivlad renhet, flisorna reste sig under den stränga
tuktan, som golven fått undergå.
På vägen från denna skola upptäckte vi ett
flyttlass framför en port, fingo veta, att här
tvångsflyttade en utvisad fru på fjärde dagen
efter det mannen förts över gränsen. Vi gingo
utan vidare upp i våningen, den var redan så
gott som tom. Genom de nakna, blanka fönstren
sken solen in på en liten svartklädd dam (hon
bar sorg efter våningen), som stod där på golvet
och grät. Hennes ögon voro såriga och förgråtna,
hennes läppar skälvde. Vi behövde minsann inte
fråga, om hon älskat sitt hem. Inte heller, om
hon skulle få ett nytt hem, ty vi visste, att detta
i de allra flesta fall är omöjligt för de utvisade, så
stor är överallt bostadsbristen. Hennes lott skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
