Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En glimt av Ruhr - Krigsskådeplatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
— Ni kommer från Paris? — Ja. Nu kunde
man väntat att nästa replik skulle varit: Då rör
jag inte ert bagage. Men han sade bara: — Strejkar
de franska gruvarbetarna ännu? Jag måste svara:
— Nej, de har fått sina ekonomiska fordringar
uppfyllda, de strejkar icke mera. Men denna fråga
var så betecknande för den internationellt
inriktade tyske arbetaren. Sedan fick jag ofta till
besvarande liknande frågor, som alla voro ett
trevande efter tecken i Frankrike på
klassolidaritet, internationell solidaritet bakom regeringens
rygg. Den tanken är liksom så intrumfad i
arbetsklassen, att inga missräkningar tycks kunna döda
den.
Redan ett par dagar i Köln hade den effekten,
att den franska färgläggningen av min fantasibild
bleknade något. M!en ändå, när jag en
söndagsmorgon ensam och allena i regn och mörker
lämnade hotellet i Köln för att söka trassla mig in
till Essen, var det med en känsla av att ga högst
ovissa öden till mötes. Vem skulle jag tro?
Fransmännen, som sade, att tyskarna, upphetsade
av samvetslösa preussiska agenter, gjorde livet
farligt och odrägligt för alla utlänningar? Eller
tyskarna, som förklarade, att franska terrorn
heller icke skonade främlingen? Var det sant,
att tyska pressen fört en medveten
förtalskampanj mot fransmännen, eller var det sant, att
verkligheten i fasor överträffade allt vad pressen
kunnat meddela?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
