Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En glimt av Ruhr - Krigsskådeplatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Till Benrath, där engelska zonen slutar, gick
ett tåg. Där rusade vi alla ut och kapplöpte
med koffertar, ryggsäckar och alla slags bylten
till närmaste spårvagnshållplats. Jag förfrågade
mig hos den ena efter den andra av mina
olycksbroder i den grå och våta och trista hopen och
fann slutligen en kvinna, som visste hur nian
skulle stiga på och om för att komma till
Duis-burg. Jag beslöt att intet skulle skilja mig från
denna kvinna, avstod från mitt planerade
uppehåll i Düsseldorff, bytte spårvagn där och for
vidare till Duisburg. I spårvagnen sutto tre
bönder och talade om vedermödorna under fransk
inkvartering. En av dem avrundade samtalet på
följande sätt: — Ja, da kann mann ’ne seelische
Freud’ dran hab’n.
Det var första glimten av den förbluffande
galghumom i Ruhr.
I Duisburg tog man spårvagn till Mulheim och
från Mülheim till Essen. Resan tog fem och en
halv timmar och kostade i spårvagnspengar 3,500
mark.
På vägen till Essen foro vi förbi en fransk
kasern. Jag läste på porten ett namn som träffade
mig som en stöt. Det var namnet på en ort i
Nordfrankrike, som jag besökt blott för några
dagar sedan, en ort vars jämmerligt förstörda
ruiner nu beboddes endast av himmelens fåglar.
Skärvor och fragment, söndersprängda block,
vittnade ännu om vilka skatter den ägt av gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
