Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En glimt av Ruhr - Ovädret över Bochum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Utanför stationen i Essen voro under en av
denna stads oroliga dagar kulsprutor uppställda.
Medan allt var i spänning och förberedelse och
de upphetsade massorna trängdes på den öppna
platsen, gick en skara arbetare rakt på en av
kulsprutorna, ropande till mitraljörerna: Varför
skjuter ni inte? Var så god, skjut! Där stod nu
mannen bakom kulsprutan öga mot öga med
mannen framför^ Han såg, att denne inte ämnade
rubba sig ur fläcken. Och i och med att han insåg
det, kunde han inte skjuta. Den obeväpnade hade
vunnit slaget.
Så tragisk var emellertid inte situationen för
mig i Bochum. De franska soldaterna förklarade
skrattande, att les dames kunde mycket väl få
passera, samma taktik som mot de kvinnliga
stadsfullmäktige. Utan att ens behöva visa pass
kom jag genom spärren, kastade ett litet öga på
de fula tanks, då jag passerade dem, och kom så
till handelskammaren i Bochum, på vars dörr
var uppklistrat ett plakat: französisches
Kultur-museum. Vitsarna äro sig lika i alla länder.
Lokalen erbjöd en bild av den fullkomligaste
förödelse. Gubbarna i olja på väggarna kunde
inte se den, ty deras ögon voro utstuckna. Vi
vadade i papper, rivna ur hyllor och skåp,
telefonväxel och telefonapparater lågo sönderslagna
på golvet, gardinerna hängde i trasor.
De uppbrutna och sönderslagna kassaskåpen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
