Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En glimt av Ruhr - Ovädret över Bochum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
visade var soldaterna efter måttet av sina
nationalekonomiska insikter sökt krigsskadeersättningen.
Det enda i hela lokalen, som befanns vara
orört, var ett par flaskor mineralvatten och några
burkar rabarber i Syndikus’ privatkällare. För
övrigt var hela den charmanta inredningen
bortförd, bokhyllor och dokumentskåp voro gapande
tomma. Då det berättades, hur soldaterna hällt ut
innehållet i syltburkarna över golven, erinrade
jag mig att det var exakt detsamma som
friherrinnan Sophie Mannerheim berättat om de röda i
Finland. Det måtte vara ett internationellt
älsklingsskämt bland män, som ju aldrig sylta in
något annat än sig själva.
Nu gingo de tåliga kulis, som kallas
skurgummor, och gjorde rent mitti förödelsen, alldeles
som på slagfälten i Nordfrankrike asiaterna gjorde
rent efter européerna.
Dagen efter det jag med egna ögon sett detta,
läste jag en Havasdementi, som betecknade hela
förstöringen av Bochums handelskammare som
dikt från början till slut. Den var visserligen
återgiven i en tysk tidning, men jag kan väl
inte tro, att tyskarna kunde hitta på en så djävulsk
list, så dementin var nog av franskt ursprung.
Det gjorde ett rätt egendomligt intryck.
Samtidigt läste jag också i Frankfurterzeitung en
artikel, där författaren under medgivande av hur
svårt det var att få exakta uppgifter om
händelserna i Ruhr, försäkrade, att tidningen endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
