Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad de icke avsågo - Huset vid vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
se den franska posten vid landsvägen, som
kontrollerade bilarna.
Det var en ständig källa till förvåning för dem,
att det fanns en makt .högre än bilägarens, en
makt, som tvang denne att stanna, stiga ur i
smutsen och’ stå där hjälplös inför bajonetten.
Men oförmodat närmade sig händelserna deras
likgiltiga, smutsiga lilla hus. Det fick en betydelse
därför, att det låg just där det låg, och med ens
var det en mening i att de bodde där de bodde.
Den första tiden, då fransmännen satte in med
utvisningar i större skala för att bryta det passiva
motståndet, fördes de utvisade bort nattetid; ett
nästan rörande drag av den franske
överbefälhavaren, som visar, att han verkligen trodde på
den osynliga ockupationen. De utvisade sattes i
bil, kördes ett stycke utanför ockupationsområdet,
därpå öppnades dörren; varsågod, ni är fri, och
där stod den utvisade i natt och mörker på
landsvägen. Men detta hade icke passerat många
gånger förrän det fria Tyskland hade satt ut en
hel kedja av poster och besatt alla vägar som
ledde ut ur Ruhr, med vakter, som natt efter natt
väntade på och togo hand om utvisade. Alltid
kom där någon eller några.
En tjänsteman berättade hur han stått rådvill
i djupa mörkret och djupa smutsen, medan suset
av den franska bilen dog bort, undrande vad han
nu skulle företa sig, då en gestalt närmade sig
och en .gammal mans röst uppmanade honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
