Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad de icke avsågo - Vi glömde fransmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Totalintrycket var den gången rådvillhet och
desperation.
Kanske voro dessa samma människor tröttare
nu, magrare, gråare. Men de voro rakare liksom
i ryggen, och deras läppar hade en rakare linje.
Det var också blåsigare i deras krets, det hände
mera. Nyheter kommo in. Ett bud från en
krigsrätt; dom fallen över den och den, ett år, två år.
Snabba frågor och svar, order. Ett annat bud: sex
nya utvisade från L. Vilka? Namnen skrivas upp
och gå vidare, och man vet, att detta betyder, att.
de sex utvisade och deras familjer få den första
hjälpen och icke behöva stå på bar backe.
Sedan även det andra budet gått, återkom man
till det samtal, som förts på samma plats för
några månader sedan. Den ene erinrade den andre
om hur han lekt med tanken att en stor diktare,
en av dem, som förmå se genom dimmorna,
kanske i samma ögonblick satt någonstädes och
brottades med det verk, som skulle göra klart
för folket vid Rhen, vad det var för en tid det
levde i och lära det på nytt att älska outsägligt
det land, för vilket det led.
Man tog upp igen med ett leende vad man
fantiserat om den tyske Mussolini eller Mustafa
Kemål pascha, om det politiska geniet, som skulle
finna och genomföra lösningen på den odrägliga
konflikten Tyskland—Frankrike till båda ländernas
bästa. Och man drog sig till minnes hur man drömt
att det famlande, det sökande och den längtan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
