Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad de icke avsågo - Vi glömde fransmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
som kvalde många sinnen, skulle samla sig, klarna
och bryta fram hos en religiös förkunnare, som
skulle lära det tyska folket att se vad som var
dess verkliga uppgift just nu bland folken, en
helt annan än den det trott sig ha engång, den att
genom lidande, genom gottgörelse bringa frid
och försoning in i världen, den att bryta äntligen
den långa olyckskedjan av nederlag och hämnd
genom att vägra att låta sig besmittas av hat eller
förgiftas av bitterhet.
Alla hade haft en känsla av att så som det var,
kunde det inte fortfara, något måste ske. Men
samtidigt föll det ingen in, att det som måste ske
också skulle komma att ske.
— Vi glömde fransmännen den gången, sade
de nu med ett bistert leende. Diktaren och
profeten hörs inte av och det politiska geniet lika
litet. Men vissheten och tryggheten har vi fått^dem
förutan.
Dessa män kunde tala så, därför att de alla
hade en uppgift att föra i land, ett offer att
bringa. De, som det ha, äro skyddade mot att
förgiftas av dödens bitterhet och nöta inte ut sina
krafter på vanmäktigt raseri. Faran att smittas
därav inträder först för dem, om de föras bakom
fronten bland de overksamma och maktlösa.
Fransmännen tro eller uppehålla i varje fall
utåt i det orimliga den tesen, att bitterheten mot
dem och deras styrelse smugglas in i det besatta
området av preussiska agenter. För att åskådlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
