Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad de icke avsågo - Med en banvakts ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
leva vecka efter vecka utan möjligheter till
samfärdsel, med allt vad detta innebär.
Vår banvakt har sin lilla stuga vid en
vägöver-gång på en sträcka i Pfalz. En dag ha
fransmännen besatt den. station, under vilken han hör,
förhandlingar pågå, vilja eller vilja icke
järnvägsmännen inom distriktet arbeta under franskt
kommando? Varje enskild får sig ett formulär
tillsänt; att underteckna det, betyder att ställa sig
under franskt befäl. Även banvakten får ett sådant,
han hör sig för, får veta att kamraterna returnera
sina formulär utan att ha undertecknat dem.
Naturligtvis gör han det även. Följden blir den,
att inom fyra dagar måste han samt 1,300 andra
järnvägstjänstemän lämna sina tjänstebostäder.
Men som han icke är utvisad ur landet, går han
förstås ner till linjen och ser efter vad som nto
händer. Han märker genast, att hans hus är tomt,
hans bommar stå öppna. Från ett håll ser han
komma en fransk automobil, på spåret ett av
fransmännens »vilda tåg». De stöta ihop, pang,
jämmer och förbannelser. I denna detalj fattar
banvakten vad han och hans hustru behöva fatta
av orimligheten i att marschera in i ett annat land
och köra av dem som sköta maskineriet där, ifall
meningen endast är att för egen räkning
exploatera det och göra sig betalt för sina egna skador.
Förbannelserna över och straffet för olyckan
riktas av de förolyckade alldeles säkert mot
bochen, vars desperata motstånd och ovillighet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
