Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL
Gif, HErre Gud, jag altid motte wara
I theras tal, som redligt kunna swara
För läron, som så binds på fingrar fem,
At try ting fins wid hwarjo led af them.
Och såsom mig min fem viwertes sinne
RBett samma sak intrycka vti minne:
Min hörsl Guds bud, syn tron, lucht bönens ord,
Min känsel dopet, smaken HErrans-bord;
Ty kan jag e för Gud vrsächtad blifwa,
Om jag ej wil i minnet mitt inskrifwa
Then läro, som hos mig så prentad står,
Atl jag therom pånunning stedse får.
Hielp, JEsu, mig rett lära och wel minnas,
Sen giöra thet och altid redo finnas
Mot tig, när tu, o JEsu, komma wilt,
Med dom ell’ död; ach! war mig altid mäild.
Utur all nöd mig hielp med almackhts handen,
Tin nådeshand vplöse syndabanden;
Tin kierleks hand mig lede vt och in,
ÅAt jag i Uif och död må wara tin.
Frihetstidens håg för popularisering ägde i Rhyzelvus ingen
beundrare. Hans bildning var i första hand latinsk och ville
så vara. Om den kyrkligt vetenskapliga litteraturen trädde in
bland folket i svensk dräkt, gaf den sin upphöjda värdighet att
förvanskas af klåpare och halflärde, som besudlade dess höga
ämnen med sina ovigda läppar. För dem fanns andaktsboken
och skolboken på modersmålet. Men kyrkans lära skall vara
föremål för tro och icke prisgifvas åt lekmannadiskussion.
Medan den store latinaren Rydelius i Lund uttalade framsynta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
