- Project Runeberg -  Biskop A. O. Rhyzelii anteckningar om sitt lefverne /
xlvi

(1901) [MARC] Author: Andreas Olavi Rhyzelius With: Josef Helander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XLVI

alla hans förnimmelser och lifsvärden. Han älskade i sin
ungdom klart ljus och skarpa skuggor och upptog i sin
världsåskådning de hårda motsatsernas kontrastverkan som en sinnebild af
lifvets yttersta möda och dess skära förhoppningar. När han i
ålderdomen mestadels kände slagskuggornas mörka kyla, vände
han i tankarna tillbaka till sin ynglingatid af ideala
sträfvanden, lika kraftfulla som hans ålderdoms verklighet var tung.
De framtidsbilder, hvilka den fattige studenten utgestaltade, hörde
hemma 1 en lifsperiod af trotsande styrka och vidtfamnande
förhoppningar, en skapandets och studiernas tid, då hvarje ny
kunskapens möjlighet var en händelse af vikt och vetandets glädje
var tvillingsyster med vetandets rikedom.
Ingento possem salicas adscendere ad arces,
Me nist pauperies invida deprimeret,

sjunger han själf om denna sin ungdomstid. Hans hjärta
vidgades af tillfredsställelse, då nådens och naturens riken öppnade
sina lockande hemligheter, och i den trånga kammaren nere vid
PFyrisån, där fukten slog i kläderna och brödet blef grönt af
mögel i matsäckskistan, var han både rik och lycklig, ty han
-arbetade med det jungfruliga sinnets tvifvelfria tro på
kunskapens allsmäktighet och hvilade som ett barn i vetandets lustgård.
Men den försakelsens storhet, som utan att han själf visste
uppskatta dess värde bar honom fram till lärdomens höjder,
efterträddes i medgången af en viss småsint själfbespegling.
Spänningen framåt slappades, och ärelystnaden förkrympte hans
karakter. - Vetenskapen låg honom från början djupare om
hjärtat än det prästerliga, men han fann aldrig rum för en full
utveckling af sin velenskapliga begåfning och blef kanske därför
en präst med något för litet prästerligt hjärta. Han demonstrerade
sin förträfflighet och sina meriter, att det måtte synas, hvad han
var för en man, som predikat för fyra krönta hufvuden och mera
skrifvit än någon biskop i landet. Han hade bitterhet och
otillfredsställelse i roten och letade efter rynkor och mörka
skugg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:13:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rhyzelef/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free