Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
ort Odh, vtan ock i andra kringliggande församlingar, såsom
Eriksberg, Skölfwene, Rångedala och Biörkhed. Hwad ondt jag
i medel tid vtstod, thet tencker jag nu på med glädje och.tackar
Gud före: Quod durum est pati, meminisse dulce est. Dock war
jag i thessa siu åren, eller i thenna åldern icke så plågad och
hindrad af kranckhet och krämpor som i the föregående. När jag
om somrarna emellan terminerna war hema hos mina k.
föräldrar i Galtholmen, moste jag följa min k. fader och enda dräng
med lian på ängen och med handskiäran på åkern. Och bär
digitus index eller pekefingret på min högra hand än merke efter,
huru illa jag med stickan kunde stryka min lia, när jag skar hela
nagelen twärigenom. Men jag wil komma igen til min
scholegång. Hwad jag lärde på första året vti classe rectoris eller classe
rhetorica är tilförene nämndt.
År 1692, när examen anniversarium hölts för
missommarsdagen, pröfwade biskopen mig besynnerligen vti alla stycken, och
som han förmodeligen theraf fann nöge, serdeles af mitt exercitio
stili, thet han offenteligen vplas; så räknade han ock mig,
Andream Olavi, vp ibland them, som transfereras eller flyttas skulle
vtu trivial-scholan vp i gymnasium, tå jag kom öfwer flere än
tretio, som warit mine superiores och blefwo sittandes qwar.
Nu kan något hwar tencka, hwad glädje thet war, och huru
högmodet wäxte af sådan förhögning hos en oförståndig yngling.
Jag tyckte ingen wara like. Jag förtröt, när jag gick på gatan
och hade solen bak om ryggen, at min skugge war icke så stor
och hög, som jag wille hafwan. Ingen gång gick jag så gladt
och fort 5 mill til fot (som thet merendels skedde) ifrå Skara
hem til Galtholmen såsom then gången til at bära min fader the
glada och stolta tiender, at jag war blefwen gymnasist. Men mitt
hopp bedrog mig, och min glädje fick en swår anstöt, när min
k. fader beswarade min berettelse med thessa orden:
-—- Nej, min k. Andrea, tu rider för fort, tu rider af tig.
Thet går aldrig an. Icke må tu än blifwa gymnasist. To eller
try år moste tu sitta i knapeläxan, om tu skall med gagn blifwa
gymnasist. Wid prästemötet wil jag tala med biskopen therom.
The orden woro såsom donderslag på mitt högmodiga hierta.
Jag wågade för wördnad skul icke säga ett ord theremot. The
giorde mig monga nätter sömnlösa, medan jag gick sokn i
Eriks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
