Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hr F. T. Hedberg.
uMan den tomaste hjema
Dölja kan med en stjerna,
Och der tommaste hjernan fanns
Falla stjernorna gema.a
uMen bandstumpen lilla.
Gör ända ej illa,
Ty om man den blott har
Är man hederlig karl.5*
Så sjöng uti komedien ”Min vän löjtnanten” den
nuvarande wasaridddren hr Frans Hedberg! 0 tider! Oseder!
Månne det var af tacksamhet för denna onekligen
lyckade drift med ordensväsendet, ej den enda som hr H_ under
sina ”friska” dagar tillåtit sig, som höga vederbörande
tilldelade honom medaljen ”Litteris et Artibus” och slutligen
äfven ivasaorden? Eller var det för att lägga ett hinder
i vägen för hans vidare framåtgående på den vådliga
banan? I fall detta senare antagande är riktigt, så hade
medlet den stora förtjensten att fullständigt lyckas. Eller hvar
skall man eljest söka rätta orsaken till, att hr H. så der
plötsligt afsvor sin ungdoms tro och qväfde sitt hjertas
entusiasm samt blef en ”beskedlig karl”, som med ett belåtet
småleende lät på sin rock fåsta den glänsande medaljen och den
lysande wasatrissan — en förändring i sinnelaget, som fått
sitt märkligaste uttryck i hans tillfällighetsstycke: ”Vid
riks-gränsen”, en äkta praktbukett af hofpoesiens doftlösa
blomster, och ett antal, tid efter annan vid lämpliga tillfällen
framkomna, qväden till kungliga personers ära? Pä intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
