Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Värst synd är .det om de stackars djuren,
som skola lida för att inhösta pengar i sina
ägares fickor. Djurägaren är härvidlag den
mest skyldige, ty genom öfverdådigt st c »ra,
lass och stor förtjänst har priserna
nedpressats till det yttersta. Man tvingas alltså till
sammanslutning, för a£t råda bot för dessa
missförhållanden och hejda konkurrensen.
De af oss, som jämte vårt lilla jordbruk
na något skog till afsalu, hafva nog af
sorgliga erfarenheter från gångna tider. Det gick
ändå an, så länge herrarne köpte hvar för
sig, och konkurrerade med hvarandraa, när de
voro i behof. Men nu också? Deras
sammanslutningar göra, att samma priser
bestämmas inom väldigt stora distrikt, på såväl
kol-som massved, och en del ha egna skogar att
tillgå, så att de ej behöfva köpa, om de ej få
varan till samma pris, som deras egen kostar
dem i tillverkning och frakter. Bonden
måste sålunda med eller mot sin vilja upphjälpa
storindustrien och öka storkapitalet. Är det
icke värdt att sammansluta sig? Enhvar är
sig själf närmast och "den vet nog bäst, hvar
skon klämmer, som bär den", säger
ordspråket. Om vi skulle till att hålla en liten
vidräkning med industrien, om hvad nytta vi
egentligen i stort sedt ha af densamma, så
kunna vi möjligen beskyllas för partiskhet
och ensidighet. Vårt land har existerat och
dess inbyggare ha lefvat under många
århundraden för att icke säga årtusenden utan
industri, ja kanske våra urinnevånare ej ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
