Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det bär sig nog inte att betala mera. De stora
mjölkhandlarne i städerna betala så lågt pris,
säger den, som har hand om mejeriet, och
därmed får man sig nöja. Man kan ju ej själf
sälja sin mjölk dit, ty dels är det för litet,
dels kan man ej hålla lika året om, dels är det
för långt till stationen, olämplig tåglägenhet,
kanske okända och mindre säkra kunder att
sälja till m. m. Men stadsborna få ju betala
mjölken rätt dyrt, om man får tro
torgpriserna? Huru kommer det sig? Jo, se här
förklaringen, den är mycket enkel. Det är med
mjölken, som med mycket annat af det
landtmannen säljer: den går genom för många
händer. Mejeriet betalar 10 öre pr liter (vanliga
priset 7—9 ore pr l.), mäter in den och fyller
den på 50-litersflaskor samt fraktar i väg den
till stationen och säljer den till de stora
mjölkhandlarne för 12 pr liter. Dessa i sin
ordning hämta mjölken vid ankomsten köra
omkring de stora flaskorna till de små
mjölkmagasinen och ta 14 à 15 öre för liter; här är
utminuteringen och då betingar mjölken 16
öre pr liter och däröfver, då det är ondt om
varan. Om nu frakt och uppkörning skulle
gå till 1 öre pr liter, så får mellanhänderna 5
öre pr liter och producenten 10 öre pr liter
inmätt i mejeriet. Här om någonstädes äro
reformer af nöden och genom ett enigt och
kraftigt uppträdande måste en annan ordning
inträda. När det gått så långt, att ett mejeri,
som äges af jordbrukarne, när några af dessa
förenat sig och fått upp mjölkpriset 1 öre pr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
