- Project Runeberg -  Om riksföreståndarskap enligt Sveriges och Norges grundlagar /
44

(1892) [MARC] Author: Otto Varenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

Den enligt § 43 R.F. tillförordnade regering har
enligt denna paragrafs tydliga lydelse endast att föra
regeringen i de mål, konungen föreskrifver; för
densamma utfärdas af denne en särskild instruktion, och
det förutsättes såväl i denna som i grundlagen, att
konungen sjelf fortfarande fungerar som regent och
personligen handlägger en del af regeringsärendena.
Regeringen i Sverige är således blott en partiel regering,
som fått sitt bemyndigande under förutsättning att
könungen fortfarande medverkar i riksstyrelsen.
Inträffar ett fall, då detta konungens deltagande i
riksstyrelsen omöjliggöres, — man kan t. ex. förutom dén
händelsej vi nu behandla, äfven tänka sig den
möjligheten, att konungen insjuknade i Norge så svårt, att
han ej kunde vårda de regeringsärenden, han förbehållit
sig att där afgöra — så synes mig konsekvensen fordra,
att, på samma sätt som i båda dessa fall hvarje
konungens egen lagliga handläggning af svenska
regeringsärenden upphör, äfven det partiella riksförståndarskapets
befogenheter i och med detsamma utslockna. I
intetdera fallet kan man tillerkänna detsamma någon rätt
att konstituera sig som en sjelfständig regering, men
detta skulle det onekligen göra, om det tillerkände sig
den rätt, som §§ 91, 92 R.F. omförmäla, att kalla
representationen till urtima möte.

I detta fall bör således samma myndighet tillsvidare
öfvertaga styrelsen och sammankalla riksdagen, som skall
göra det i de 2 andra likartade fall, som §§ 91 och 92
R.F. omtala, d. v. s. regenten eller, om sådan icke finnes,
statsrådet. Någon annan tänkbar möjlighet finnes icke.

Detta från rent svensk synpunkt. Men huru
modifieras saken från unionel? Det bör då ihågkommas, att
när riksakten skrefs, var det endast statsrådet, som egde
att i de fall, §§ 91 och 92 R.F. omförmäla, förvalta
styrelsen och sammankalla riksdagen. Enligt § 7 10:o R.A.
skall interimsregeringen inträda i statsrådets ställe, och
så mycket synes af detta lagrum jernfördt med § 91 R.F.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:43:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/riksforest/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free