- Project Runeberg -  Om riksföreståndarskap enligt Sveriges och Norges grundlagar /
65

(1892) [MARC] Author: Otto Varenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

Till stöd för den vidsträcktaste tolkningen af §§ 91,
92 R.F. anföras äfven dessa paragrafers historiska
förutsättningar, och till denna utläggning sluter sig som ett
väsentligt appendix en tolkning af § 1: R.F., hvilken
går ut på, att successionsordningen gäller endast afliden
konungs efterkommande.

Man framhåller sålunda, att ständerna skulle, på
grund af dyrköpta erfarenheter från Karl XILs och Gustaf
IV Adolfs dagar, 1809 velat trygga sig från de faror,
som åtföljde konungens långvariga vistande utomlands,
och man påpekar de stadganden i 1720 och 1772 års
regeringsformer, som bundo konungen, än vid ständernas
än vid rådets samtycke i och fjor utrikes resa1). Det
synes mig emellertid, som om man 1809 ansett det farliga
vid åberopade tillfallen förnämligast skulle bestått däri,
att konungen fick från utlandet styra sitt rike, men
ej så mycket däri, att han reste utrikes. Resultatet
af de lärdomar, ständerna hemtat af dessa erfarenheter,
skulle man således ha att se i § 39 R.F., i stadgandet,
att konungen, i och med det han reser utom sitt rike,
är skyldig att i andra händer öfverlemna vården om
dess styrelse, och att han under sitt utrikes vistande ej
finge befatta sig med densamma. Êtt dylikt
försigtighetsmått saknades såväl i 1720 som 1772 års
regeringsformer2), och det förefaller därföre helt naturligt, att
1809 års lagstiftare tillgrepo denna utväg, när de förut
anlitade visat sig otillräckliga eller olämpliga.

Tillkomsten af § 91 R.F. bör i så fall förnämligast

>) Se 1720 års R.F. §§ 10 och 16, 1772 års R.F. §§ 7 och
37-Jmfr äfven Adolf Fredriks konungaförsäkran § 14.

2) Härmed må icke förnekas, att de löpande regeringsärendena
äfven enligt dessa regeringsformer skalle öfverlemnas åt bestämda
institutioner, men hvad som här är afsigten att framhålla, är, att konungen
ej var uttryckligen förbunden att under sin utrikes resa ej befatta sig
med regeringen, äfvensom att han åtminstone under gustavianska
statsskicket såväl före som efter 1789 var obetagen rätten att temligen efter
godtycke organisera den t. f. regeringen och icke blott var oförhindrad
att ingripa i styrelsens gång utan äfven verkligen gjorde det.

Varenius, Om riksfÜreståndarskap. &

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:43:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/riksforest/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free