- Project Runeberg -  Svensk rikskalender / 1908 /
228

(1905-1909) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [566-574] Kungl. Flottan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

[566] K. Sjöförsvarsdepartementet.



        Kungl. Flottan.

Såsom en beständig led i rikets försvarsväsen
räknar flottan sitt upphof från Gustaf Vasa,
hvilken kan anses som den svenska flottans egentlige
skapare. Början till Sveriges sjömakt utgjordes af 10
från Lübeck inköpta örlogsskepp. Vid slutet af Gustaf
Vasas regering hade antalet krigsfartyg stigit till
30, och år 1566 räknade flottan 68 krigsfartyg, af
hvilka det största hade 90 kanoner och en besättning
af 620 man. Under de inbördes tvistigheter, som
följde efter Erik XIV:s afsättning, råkade flottan
i förfall. Några kraftigare åtgärder för sjövapnets
iståndsättande gjordes icke, förrän Gustaf II Adolf
kommit på tronen, men genom dennes och efter honom
Axel Oxenstiernas energiska åtgöranden sattes flottan
i sådant skick, att den under krigen på 1600-talets
midt kunde icke blott upprätthålla herraväldet i
Östersjön utan äfven mäta sig med den dåförtiden
förnämsta sjömakten, den holländska. Efter Karl
X:s död inträdde åter en tid, under hvilken flottan
försummades, men så snart Karl XI själf öfvertagit
riksstyrelsen och lyckats bringa fred i landet,
började flottans iståndsättning, och bedrefs denna
med sådan kraft, att flottan vid nämnde konungs
död befann sig i mera fruktansvärdt skick, än den
dittills någonsin varit. Under Karl XII:s krig kom
flottan till stor användning och visade sig ock sin
uppgift vuxen, så länge den underhölls, men sedan
krigen börjat gå olyckligt och penningtillgången
blef alltmera knapp, började för flottan en tid af
tillbakagång. Under Gustaf III utvecklades sjövapnet
åter och detta i sådan grad, att flottan vid början
af krigsåret 1790 kunde utrusta 42 linjeskepp och
fregatter jämte en del smärre örlogsfartyg samt
262 bevarade skärgårdsfartyg; denna flotta förde
5,250 kanoner och kräfde för sin bemanning 44,000
man. Efter Gustaf III:s död vidtog åter en tid af
förfall, som kan sägas hafva pågått ända intill våra
dagar. Många kommittéer hafva under det sistförflutna
århundradet varit sysselsatta och många förslag hafva
utarbetats till sjövapnets iståndsättande, men intet
af dem har blifvit bragt till utförande. Den plan,
som åtminstone delvis ännu kan anses ligga till
grund för flottans nybyggnad, uppgjordes af 1880–82
årens parlamentariska sjöförsvarskommitté. Enligt
dess förslag skulle flottan efter 80 år bestå af 14
större och 10 mindre pansarbåtar, 80 torpedbåtar och
4 korvetter. Länge såg det ut, som om äfven denna plan
skulle stanna vid blotta förslaget, men sedan 1896 års
riksdag beviljade medel till byggande af 2 pansarbåtar
af 1:a kl. och en del öfriga fartyg samt 1899 års
riksdag till nybyggnad af 8 pansarbåtar m. m., började
man kunna hysa förhoppning om planens förverkligande.

Den af Gustaf Vasa anskaffade flottan förlades
till Stockholm, under det mindre stationer så
småningom upprättades i Göteborg, Kalmar och å en
del öfriga platser. På grund af erfarenheterna
från kriget med Danmark 1675–1679 anlade Karl
XI sistnämnda år Karlskrona och upprättade där en
örlogsstation, till hvilken den seglande flottan till
största delen förlades, under det den så småningom
uppväxande galärflottan hufvudsakligen förlades till
Stockholm. Under namn af arméns flotta skildes den
sistnämnda år 1756 från den öfriga flottan, som
benämndes örlogsflottan. Arméns flotta eller,
som den senare benämndes, skärgårdsflottan delades
till en början i två eskadrar, af hvilka den ena
förlades till Stockholm och den andra till Sveaborg,
under det örlogsflottan
fortfarande förblef i Karlskrona med en mindre eskader i
Göteborg. Örlogs- och skärgårdsflottorna sammanslogos
åter 1824 till Kungl. Maj:ts Flotta, och har sjövapnet
därefter varit en enhetlig institution med undantag af
en kortare period (1866–1873), då detsamma var deladt
i Kungl. Flottan och Kungl. Skärgårdsartilleriet.

Sedan Göteborgs station först blifvit förändrad
till depå och 1870 helt och hållet indragen, är
flottan delad på de tvenne stationerna i Stockholm
och i Karlskrona. Hvardera stationen står under
befäl af en stationsbefälhafvare af flaggmans grad
(flaggman är den kollektiva benämningen för amiral,
viceamiral och konteramiral) och utgöres dels af
personalen för fartygens bemanning samt för dess
utbildning befintliga skolor m. m., dels af ett
värf för materielens underhåll och vård, dels ock af
proviant- m. fl. förråd för fartygens utrustande.

Flottans personal af underbefäl och manskap utgöres
af flottans underofficerskår, dess sjömanskap samt
till tjänst vid flottan inskrifna värnpliktige. Å
hvardera stationen står den del af underofficers- och
sjömanskårerna, som tillhör densamma, under befäl
af en chef för underofficers- och sjömanskårerna af
kommendörs eller kommendörkaptens grad. Sjömanskåren
är indelad i 11 kompanier, af hvilka 6 tillhöra
Stockholms och 5 Karlskrona station.

Flottans värnpliktige tillhöra de olika uppbåden och
landstormen enligt samma bestämmelser, som för arméns
värnpliktige blifvit angifna. Tjänstgöringstiden i
fredstid är 172 dagar till och med år 1908, därefter
300 dagar. För vissa kategorier af värnpliktige är
denna tjänstgöring fördelad på två år, under det den
af öfriga fullgöres i en följd.

Underofficers- och sjömanskårerna äro under
utvidgning; årets stat upptager styrkan till resp. 546
och 4,000 man. Det antal värnpliktige, som vid
krigstillfälle kan påräknas, uppgår till omkr. 9,000
man i 1:a uppbådet och 3,000 man i 2:a uppbådet.

I spetsen för hvartdera af flottans varf står en
varfschef af kommendörs eller kommendörkaptens
grad. Verksamheten å flottans varf är fördelad
på fem departement, nämligen artilleri-, torped-,
ekipage-, min- och ingenjördepartementen, de fyra
förstnämnda under befäl af kommendörkapten eller
kapten, ingenjördepartementet under befäl af en
marindirektör. Förutom en del militär personal
sysselsätter varfvet i Karlskrona omkr. 1,600 och
varfvet i Stockholm omkr. 550 verkmästare, förmän
och varfsarbetare.

Flottans stridsfartyg (sjösättningsåret är inom
parentes angifvet) utgöras af:

12 pansarbåtar af 1:a kl., Svea (86, ändr. 04), Göta
(91, ändr. 01), Thule (93, ändr. 03), Oden (97), Thor
(99). Niord (99), Dristigheten (01), Äran (02), Wasa
(02), Tapperheten (03), Manligheten (04) och Oscar II
(07);

1 pansarkryssare Fylgia (07);

4 pansarbåtar af 2:a kl., John Ericsson (65,
ändr. 95), Thordön (66, ändr. 05), Tirfing (67,
ändr. 03) och Loke (71);

7 pansarbåtar af 3:e kl., Hildur (72), Gerda (73), Ulf
(73, ändr. 96), Björn (74), Berserk (74, ändr. 99),
Sölve (75, ändr. 01) och Folke (75);

5 torpedkryssare, Örnen (97), Jacob Bagge (98)
Claes Horn (99), Clas Uggla (00) och Psilander (00),

5 kanonbåtar, Disa (77), Urd (77), Skagul (78),
Skäggald (79) och Svensksund (91);

2 jagare, Mode (02) och Magne (05);

15 torpedbåtar af 1:a kl., Gondul(94), Gudur (94),


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:17:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rikskal/1908/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free