Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landstingen.
Bromée, Jöns, häradsdomare [1698], vice
ordförande, f. 40.
Hultman, Gustaf Gabriel, länsnotarie [747],
sekreterare, f. 72; adr. Östersund.
Larsson, Olof, direktör [235], kamrerare, f.
40; adr. Häste, Östersund.
Västerbottens län.
Ahnlund, Olof, kontr.prost [1309], ordförande,
f. 53.
Boström, Nils, hemmansägare [1698], vice
ordförande, f. 44.
Falk, John Ludvig, länsnotarie [752],
sekreterare, f. 73; adr. Umeå.
Grahn. Lars Fredrik, rådman [858], kamrerare, !
f. 48; adr. Umeå.
Norrbottens län.
Fagerlin, Axel Efraim, borgmästare [860],
ordförande, f. 59.
Monte||, Arvid, jäginäst. [1506], vice
ordförande, f. 55.
Hellgren, Ulrik Georg, länsnotarie [756],
sek– reterare, f. 69; adr. Luleå.
Wallmark, Crispin Leo, f.d. rådman, kamrerare,
RVO, f. 34; adr. Luleå.
762]
Städernas styrelser, verk
och särskilda tjänstemän.
I forntiden voro flera af Sveriges nuvarande städer
tings- och offerstallen eller knutpunkter vid de
naturliga handelsvägarna, men städer, rättsligt skilda
från landsbygden, funnos icke. Vid handelsplatserna,
»köpstäderna», torde dock förhållandena snart
framkallat vissa särskilda rättsregler. Först under
1200-talet, sedan tyskar i skydd af stora privilegier
samlats i köpstäderna, utbildades småningom dessa till
verkliga städer. Mot seklets slut utarbetades för
Stockholm en lag, »Bjärköarätten», sedan antagen
äfven af ett par andra städer; clen omnämner i
korthet borgmästare, rådmän, fogde o. s. v. Utförligare
är »Stadslagen», utfärdad på 1350-talet för Sveriges
städer i allmänhet. Staden styrde sig själf genom
borgmästare och råd järnte konungens fogde; rådet
valde själft årligen sina efterträdare bland stadens
bofasta män. Full borgarerätt kunde vinnas blott af
köpmän och handtverkare men innebar ej annan ■
politisk rätt än att i viktigare ärenden yttra sig å i
»bj^amotet». Halfva antalet borgmästare och rådmän
skulle vara tyskar. Dessas uteslutande ur rådet 1471
hämmade utvecklingen. Sedan äfven deras
privilegier blifvit af Gustaf I upphäfda, sökte konun- ,
garna genom, allt kraftigare ingripande påbud och
förbud, reglementen och taxor till städerna samla
och där systematisera ali handel och handtverk. ;
Detta föranledde, särdeles under 1600-talet, ett ifrigt j
stadsbyggande. — Gustaf II Adolf lät, i afvaktan på j
en tillämnad omarbetning af stadslagen, år 1619 för :
städernas organisation utarbeta en stadga, som, ehuru j
aldrig utfärdad, i hufvudsak småningom vann till- j
lämpning i alla Sveriges städer. Nu tillkom en j
verklig borgarrepresentation, »de äldstes råd», van- ^
ligen 24 personer, hälften köpmän, hälften händt- ;
verkare, som bland dubbla antalet af borgerskapet före- ;
slagna årligen utsågos af ståthållaren (= fogden) samt j
borgmästare och råd (snart kallade »magistrat»). De ;
äldstes råd blef snart tyngdpunkten för städernas sty- j
relse. För de enskilda städerna utfärdades äfven tid !
efter annan särskilda privilegier, resolutioner o. s. v. i
Dessutom medförde den allmänna utvecklingen
småningom åtskilliga förändringar. Borgmästarne, som :
Stockholms stad. [761—763)
försågos med kungl, fullmakt och valde^ under
regeringens påverkan, blefvo juridiskt bildadt -amt fingo
fast anställning och viss lön; för dera-> och
rådmännens val fastställdes 1693 ungefär nu gällande
bestämmelser. Någon genomgripande förändring i
städernas allmänna förvaltning kom ej till stånd
iorr-än genom nu gällande kungl, förordning- af d. 21
mars 1862. Kämnersrätten, den från medeltiden
härstammande underdomstolen i stad, hade emellertid
upphört redan 1849.
Stadskommunens beslutanderätt utöfvas af
stads-invånarne, oafsedt näring och yrke. pa sill män iv.d-toga
eller af stadsfullmäktige. I stad med mer än 3.000
inv. har allmän rådstuga blott att välj a
stadsfullmäktige; i stad med 3,000 invånare eller därunder
kan den öfverlåta siu rätt på■ stacMallmiiktiire. Ue^sa
skola i fastställd skala efter invånarantalet vara
minst 20 högst 60 (i Stockholm 100).
Magistraten har tillsyn öfver kommunalbeslutens
verkställighet, stadens fasta egendom och öfriga
inkomstkällor, tillsätter stadsförvaltningens riaUstemän
samt öfvervaka!’ polisväsendet. l)e<s ledamöter
utgöra rådstufvurätten. I Stockholm tillkommer
administrativ befogenhet i en del kommunalarenden
öfverståthållareämbetet, endast i ringa mån
magistraten.
Verkställande och förvaltande myndigheten
hand-hafves af drätselkammaren (drätselnämnden) och
andra därtill af allmän rådstuga eller
stadsfullmäktige utsedda styrelser eller personer.
De vid städerna angifna invånare-tal afse den 31
dec. 1907.
1. Stockholms stad.
Stockholms egentliga bebyggande anses ha börjat
omkring 1200 och har förmodligen först omfattat blott
Stadsholmens öfversta plata. Först något senare torde
stadsmuren ha nedflyttats längs innersidorna af
nuvarande Öster- och Västerlänggatorna, den senare då
landsväg mellan Uppland och Södermanland. Äfven
malmarna begynte redan under medeltiden bebyggas.
Stockholm, som på andra städers bekostnad tidigt
gynnades af Sveriges regenter, säges redan 1285 ha
större folkmängd än de flesta andra städer i landet
och blef medelpunkten för hanseaterna i Sverige.
Stadens främsta om ej flesta borgare voro, åtminstone
till senare delen af 1400-talet, tyskar, hvilka helt
behärskade samhället. Ar 1471 blef härutinnan en
vändpunkt. Malmarna införlifvacles varaktigt med
staden 1635, Kungsholmen på 1640-talet. Stockholms
äldsta privilegier meddelades af Birger Jarl omkr.
1255.
337,460 inv.
[763] Magistraten.
Preses
Öfverståthållare^
Borgmästare
Lindhagen, Gari Albert, jur.kand., f.d. rev.sekr.»
RNO, f. 60; 03.
Rådmän
Benckert, Herman Theodor, ordf. a rådst.rättens
2:a afd., RNO, RVO, f. 41; 87.
Wretman, Johan, jur.kand., v.ordf. å rådst.rättens
l:a afd. och i förmyndarekammaren, RNO, R
VO, f. 52; 95.
Hallberg, Erik Fredrik Maurice, v. ordf. å
rådst.rättens 2:a afd., RNO, f. 57; 97.
Noréus, Frans Viktor Melcher, ledamot å
rådst.rättens l:a afd. och i förmvndarekammaren, RNO.
f. 53; 98.
Hammarberg, John Fredrik, ledamot å rådst.rättens
2:a afd. samt ordf. å rådst.rättens afd. för
tullmål, f. 54; 00.
Städernas styrelser.
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
