Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rip van Winkle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En utsvulten hund, som liknade Ulf,
smög omkring där. Rip ropade hans
namn, men den byrackan morrade,
visade tänderna och gick förbi. Det
var verkligen ett ovänligt afvisande.
»Min egen hund», suckade stackars
Rip, »har glömt mig!»
Han gick in i huset, som fru van
Winkle — det måste erkännas —
alltid hållit putsadt och fint. Det var
tomt och öfvergifvet, tydligen helt och
hållet öfvergifvet. Denna ödslighet
bortjagade alla äktenskapliga
farhågor — han ropade högt på hustru
och barn; de öde rummen genljödo
för ett ögonblick af hans stämma, så
blef allt åter tyst.
Han skyndade nu vidare bort till
sitt gamla stamhåll, byvärdshuset —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
