Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämt lika kära), och detta stälde mig snart i förbindelse så väl
med Hammarsköld, som med Atterbom, Palmblad, Börjesson
m. fl., utan att jag likväl någonsin deltagit i deras litterära
strider mot den gamla skolan. Hammarsköld var en godhjertad,
öppen, välvillig, treflig och älskvärd personlighet; men obetänksam,
lättrörd och snart gjord till dupe af menniskor och förhållanden.
Lika krigisk och tapper med pennan i hand, lika from och spak
var han i det enskilda lifvet. I sin polemik blef han väl ofta retad af
Askelöf och Livijn6[1] (hvilken hade litet af Mefistofeles); troligen
ock af Fr. Bogisl. v. Schwerin, som hade ett godt öga till Svenska
Akademien, der han lärer ha önskat sig en fåtölj, den han ock
kunnat förtjena. Ofta var det väl dock tillfälliga
omständigheter, som gåfvo fart och skärpa åt Hammarskölds penna, som, då
den kom på papperet, stundom blef honom öfvermägtig, och
liksom gick på egen hand. — Hammarskölds ställning till Wallmark
var ganska egen, och vittnade ej om hållning i sätt eller styrka i
karakter. De började och slutade som goda vänner. Mig är
såsom ganska tillförlitligt berättadt, att Hammarsköld skrifvit öfver
»Handen» (af W.) en så öfverdrifvet lofsjungande recension,
att Wiborg ej ville intaga den i Stockholms Posten. Och efter
många års bittra strider, från Hammarskölds sida öfvergående
till uttryck af yttersta förakt och stundom till cynism i
framställning, blef förståndet mellan honom och Wallmark så godt, att
Wallmark utverkade för Hammarsköld K. Bibliothekarie titel,
och inbjöd honom på representation af Sulioterne7[2], förnyade
brorskap o. s. v.
Hammarsköld besökte jag ofta i hans hem, som var mycket
enkelt och gästfritt. Man trifdes väl med honom för hans
vänlighet och underhållande samtal, förhöjda af hans stora beläsenhet
och utmärkta minne, hvilka dock emellanåt förde honom på långa
irrfärder och ledde till anekdoter af tvifvelaktig sanning. Man
umgicks med honom så mycket hellre, som han i samtal var vida
mer fördragsam än i skrift, och tålte motsägelser utan att
ondgöras, och utan att, såsom Atterbom, bli nedstämd och ur lynne.
Hos Hammarsköld fanns ett slags republikansk motbild till den
hof-aristokratiska cirkeln hos Leopold, med hvilken jag sedan
gjorde bekantskap, de sista åren af Leopolds lefnad.
Intressanta voro båda dessa aftonkretsar. Jag trifdes emellertid bättre i
den förra, men ansågs icke renlärig i någondera, minst i Leopolds.
— Ett slags litterärt-politiskt klubb-lif öfverförde Hammarsköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
