Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela sin tjenstetid vid K. Bibliotheket varit sjuklig. Om
sommaren 1819 anhåller han om tjenstledighet, i anseende till sin
vacklande helsa, i anledning hvaraf Wallmark yttrar, att ehuru
Ödmann, »att sluta af den distraktion och brist på nödig
uppmärksamhet, som röjer sig i hans göromål, verkligen behöfver
att i hög grad stärkas», så vore Wallmark ändock övertygad,
att helsans upphjelpande icke så mycket befrämjas genom några
veckors tjenstledighet, som fast mera af »det lefnadssätt och den
diet man förer under de öfriga Tio månaderna af året»; då åter
ödmann i sin ordning, vid sin förnyade framställning i ämnet,
utbeder sig att, i afseende på Wallmarks »synnerliga Memorial»,
få ega öppen talan. I ett Memorial af d. 27 April 1821 nämnes
Ödmanns sjuklighet bland anledningarna till förslaget angående
en Amanuensbeställning utöfver stat. Sedermera hade Ödmann
de flesta år permission någon tid af året, 1833 sex månader, 1834
en lika lång tid, under hvilken han dog på våren. — Ödmann var,
så långt jag mins tillbaka, gammal och giktbruten, långt in på
sommaren klädd i pels, om vintern i vargskinspels, under den
starkaste hetta alltid med öfverrock. Han var ett slags
qvickhufvud, sarkastisk och rolig, någon gång synnerligen upprymd
af en god frukost; aftnarne lärer han ha offrat åt Backus, på
en källare vid Österlånggatan. Bland Bibliotheks-personalen stod
han endast med Arvidsson på en närmare fot; Carlstedt tycktes
han beundra såsom en utmärkt flink arbetare. Såsom i frare för
en ny sakernas ordning kunde jag ej stå väl hos honom, som
lärer kallat mig »den lille högfärdige Göteborgaren»; men detta
hindrade honom ej, att emellanåt säga mig stora artigheter öfver
min beläsenhet m. m., och vi voro aldrig osams. Han var en stor
klippare, som man aldrig viste hvar man hade. Han satt alltid
vid nordvestra förmakshörnet, med ryggen åt norr; på bordet
framför honom lågo bundtar med småskrifter, dem han fördelade
åt bokbindaren, icke alltid i den strängaste ordning, såsom då
Selanders brefställare inbands bland kärleksbref o. s. v. Kanske
var detta ett skämt af den humoristiske gubben, som hade
särskilda klasser för futilia o. s. v. Under min tid deltog han för
öfrigt icke i arbetet, och kunde det väl ock föga, då han icke
blott var något döf, men hade svårt att gå, och för gikt ej
kunde vistas i salongen eller galerierna under andra tider än den
högsta sommaren. De första åren, eller i allmänhet före min
tjenstgöring, torde han hafva varit en flitig arbetare, att döma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
