Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i
Statsråd, och gjorde med nöje tjenster åt enskilda personer,
särdeles åt litteratörer. Vid andra föredragningen af ärendet
yttrade Kungen genast, att han beslutit anslagets beviljande, och
Lagerbjelke fann då allt godt. Permissions-ansökningen blef nu af
Wallmark d. 20 Maj 1836 förordad. Jag hade afskeds-audiens
hos Carl Johan, i Brahes närvaro, hvarvid Kungen, oaktadt mitt
underdåniga nekande, påstod, att han flere gånger sett mig i
konseljen vid protokollet; det korta företrädet slutades med
helsnin-gen »dieu vous bénise». Litet på gyckel besökte jag Lagerbjelke
(boende i det hus, som nu är min brors), för att tacka honom så
väl för det akademiska reseunderstödet som för1 statsanslaget.
Med en diplomats bästa hållning svarade han, »Herr Kungl.
Sekreteraren vet, att ingen högre önskar hans lycka än jag.» Hans
upprigtighet var lika stor som min. Vid min återkomst till Sverge
var han död. — Af de mig tillfallna 500 R. afstod jag 200
(hälften af min lön) åt Carlstedt, som förrättade min tjenst under
resan. Jag afreste i Aug. 1836, och återkom i Okt. 1837.
Såsom förut är nämndt, insjuknade jag på hösten 1840.
Efter flere svåra och häftiga anfall repade jag under Jan. 1841 så
mycket krafter, att jag kunde lägga sista handen vid
löne-ersätt-nings-frågan för Amanuenserne, nemligen Geijers motion — mitt
sista arbete i Bibliothekets tjenst under flere år (jag hade nyss
förut uppsatt en skrift till Kungen, hvarigenom ett års ersättning
beviljades)54. I den särskilda artikeln om Amanuensernes
behandling vid Löne-regleringen 1833—1$35 har jag närmare belyst
detta ämne, och har haft tillfälle att visa min andel i denna frågas
agitation; äfvensom de billighets-skäl, som kunde finnas för
Wallmark och sedan för Arvidsson, att icke de tre första åren (1841—
1843) yrka på afstående af 400 R. årligen, hvilket belopp skulle
enligt Kansli-ordningen afträdas under fortfarande sjuklighet;
just den tillökning i min Amanuens-lön, som jag med så mycken
möda och så många obehagligheter utverkat, i sammanhang med
båda Amanuens-lönernas uppflyttning för framtiden. Äfven om
Arvidsson icke sjelf derigenom gjort en årlig vinst af 200 R. B^?
under 8 år (1835—1842), så hade han, med sin kända
beredvillighet att välvilligt mellankomma för att förhjelpa enskilda
personer till en förbättring i vilkor, säkert icke för sin del med all
stränghet velat utkräfva en rätt till förmån för dem som, genom
delaktighet i det under 1841—1843 utgående arfvode af 1,000 R.,
efter en kort tjenstgöring kommit i en vida lyckligare ställning
3—201442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
