Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att jag, trots allt detta, vågat mig på en skildring av lapplynnet,
har sin orsak i det intresse jag under långvarig beröring med lappar
fått för detta folk samt däri, att en mycket rik, ännu i detta
avseende obearbetad litteratur står till buds för frågans belysande.
Lapparna äro visserligen rätt oåtkomliga för en icke-lapp, men
ha å andra sidan levat i mer eller mindre inklämda geografiska
förhållanden och ha — utöver den religiösa påverkan, — icke rönt
särdeles stort inflytande från andra folk, varför de äro tämligen
enhetliga i psykologiskt hänseende. De ha kvar mycket av de primitiva
folkens osammansatta karaktärer, men ha å andra sidan, tack vare
sin mottaglighet för andliga impulser, i många avseenden avlägsnat
sig från dessas tankevärld.
Liksom det finnes en mångfald dialekter av det lapska språket,
vilka i vissa fall kunna vara så olika, att man icke förstår varandra,
finnes det givetvis också differenser i naturellen mellan såväl
individer som stammar. Dessa olikheter äro dock i många fall svåra att
urskilja för den utomstående. Men lapparna veta nogsamt av dem
och framhäva dem i sina jojkningar, som ofta äro att betrakta som
nidvisor.
Jakob Fellman översätter en gammal nåidjojkning på följande
sätt:
»I Utsjoki bo avundsamma muddar,
I Enare lustiga bröder,
I Karasjok höghorniga och granna,
I Aviovarre är skökornas kulle,
I Outakoski högljudda och skrikhalsar,
I Koutokeino blodiga knivar,
I Laxefjorden helt utslitna peskar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
