Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
onda spöken från underjorden. — — De tiggde allt vad de sågo:
hans vapen och prydnaderna på hans dräkt, de hängde sig fast vid
hans skört, ställde sig bakpå hans skidor.»
Vi skola kanske icke gå så långt tillbaka i tiden som till romaren
Tacitus, vilken skriver i sina annaler: »Hos fennerna råder en
häpnadsväckande vildhet och en ohygglig torftighet. — Till föda
använda de vilda örter, till dräkt djurhudar, till bädd marken. Sitt
enda hopp sätta de till sina pilar, vilka de i brist på järn spetsa med
ben. — — Barnen ha ingen annan tillflykt än i skygd av ett slags
flätning av grenar (= riskåtor enl. Hammarstedt). Hit återvända
ock de vuxna och här ha de gamla sitt tillhåll. Men lyckligare finna
de denna lott än att gå och pusta vid åkerarbete, möda sig med
husbygge och med spänning och oro sörja för egen och annans
egendom. Obekymrade i sitt förhållande till gudarna ha de nått vad som
är svårast att nå, i det att icke ens det att åstunda för dem är något
behov (allt enligt Hammarstedts översättning).
Det är ju icke bevisat, om Tacitus’ »Fenni» varit finnar, lappar
eller möjligen ett tredje folk, men huru väl skulle icke denna
karaktäristik passat på lapparna? Professor O. F. Hultman tolkar ju
också dessa »finnars» namn (fenni) som forngermanskt och betydande
nomader.
Goten Procopius skrev c:a 560 e. Kr.:
»Bland de barbarer, som bebo Thule, är det blott skridfinnarna
som föra ett vilt liv, ty de ha icke kläder, begagna icke skor, dricka
icke vin och inhösta intet av jorden. — — De äta de fångade
djurens kött och kläda sig i deras hudar.» Med dessa »skridfinnar»
avsåg han uppenbarligen lapparna i det nordliga Norge.
Vi skola emellertid hålla oss till nyare källor.
Matthias Steuchius skrev efter sitt besök bland lapparna 1685:
»Jag är kommen nu ifrån dhen resa, den iag tillförene icke giordt,
och aldrig mehr önskar mig få giöra, där iag mig sielf är mächtig:
till och hooss dett folck som ingen Gudz fruchta willia wetta af,
uthan framptgeent fara i sit mörker, till des dhe utan twifwell stadna
i dett yterste mörkret — —». Men en senare superintendent i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
