Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattning, som stämplade dessa sistnämnda som ett fult, bedrägligt,
fegt, tjuvaktigt och förkastligt trollfolk.
En norsk författare, Hagemann, skriver ännu i slutet av senaste
sekel, att lapparna av de kringboende omtalas som »falska,
opålitliga, begivna på dryckenskap och fulla av all ondska samt fallna för
allehanda häxeri och djävulskap.»
Också den försynte v. Düben, som ägnade en stor del av sitt liv
åt forskningen rörande lapparna, säger: »Mig ha de förefallit som
barnsliga vildar, med denna naiva blandning av godhet och elakhet,
enfald och knipslughet, känslighet och råhet, maklighet och
uppbrusning, som i allmänhet utmärka detta mänsklighetens
ursprungliga tillstånd».
Professor Zetterstedt tror, i sin »Resa genom Sveriges och Norges
Lappmarker 1822», att detta folks bröst »aldrig häfvas af de känslor,
som vänskap, kärlek och tacksamhet ingifva», att de äro »föga bättre
än oskäliga kreatur».
Den ofördelaktiga miljö, i vilken lapparna leva: de ogästvänliga
trakterna, avsaknaden av odlingar eller andra kulturyttringar,
kåtorna eller de usla jordgammarna ha förstås i hög grad bidragit att
från början försätta lapparna på ett lågt plan i främlingens ögon.
Så t. ex. säger den för lapparna varmt förståelsefulle Jakob Fellman:
»Då en fremling vintertid reser förbi Varanger Lapparnes torfhögar,
kan han ej annat tro än att de äro gödselsamlingar, tills han ser den
ena svarta menniskan efter den andra i lutande ställning träda ut
ifrån dem — — menniskor outtröttliga i att tigga brännvin och
tobak.» Jag måste också medgiva, att jag under mina resor sällan
känt en sådan fysisk vedervilja som vid åsynen av en gammal
sinnesslö lappgumma i Utsjoki, som syntes mig höjden av osnygghet och
alla motbjudande egenskaper. Vid närmare efterforskning fann jag
dock, att hon endast var halvlapp och härstammade från en känd
nordfinsk ståndspersonsfamilj. Med vedervilja erinrar jag mig också
en femtioårs kvinna, hustru till en renlapp, vilken länge varit borta
hos sin hjord. Hon hade till en häpnadsväckande grad lyckats rota
till i sin stuga, så man knappast visste var man skulle sätta foten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
