Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människor, som äro icke så litet intelligenta och äga så stora
kunskaper och en så klar blick på tingen, som man gärna kan begära».
Detsamma säger Rode i sina »Optegnelser» 1842: »De äro
godmodiga och medgörliga, alltid uppriktiga och ordhålliga, ärliga och
godtrogna, så att de sätta samma lit till andras redlighet, som
man i allmänhet kan sätta till deras».
Vi kunna anföra ännu ett par yttranden av vittnesgilla män för
att yttermera bestyrka det sagda. Norges reninspektör Kristian
Nissen skriver om Norges lappar: »Till lynnet äro de och i
synnerhet fjällapparna, gemytliga och älskvärda, särskilt mot sådana
som bjuda dem på något och kunna tala deras språk». Biskop O.
Bergqvist i Sverige framhåller, att »lapparna äro ett gladlynt och
godmodigt folk. Mot främlingar äro de visserligen misstänksamma,
men då man väl blifvit bekant med dem, får man deras fulla
förtroende och tillgifvenhet, så vidt man visar sig förtjänt däraf. —
Äfven de forna lapparna voro i stort sedt ett fridsamt och
godmodigt folk, som ej älskade fejder vare sig sinsemellan eller med andra
folk. Stundom uppstod visserligen fiendskap dem emellan, men
denna tog sig sällan uttryck i handgripligheter. Ville de skada
hvarandra, skedde det merendels med tillhjälp af trolldom.»
A. Lundberg, som skrivit om Sveriges flyttlappar, är av den
åsikten, att de s. k. takstförrättningarna vanligen utfalla till
lapparnas nackdel, emedan »lappen älskar fred med alla». För personlig
del är jag övertygad om att de i de flesta fall utfallit så olyckligt för
lapparna, på grund av att man i praktiken förbisett lapparnas
rätt att jämsides med nybyggarna få göra sin talan hörd.
Den som sällskapat mera med sameh, har icke undgått att
lägga märke till, att de aldrig använda hårda ord, endast i
undantagsfall bruka svordomar eller råka i besinningslös vrede ens om den
största oförrätt drabbat dem. Själva tonfallet i det lapska språket
andas mildhet. 1 synnerhet hos kvinnor, som ännu ha växande
barn, ha rösterna ofta en mild och musikalisk klangfärg.
Professor Keilhau skriver i sin »Reise i 0st- og West-Finnmarken
1831»: »Språket utmärker sig genom en utomordentlig rikedom på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
