Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att samemannen alltid litar mera till list än till sina
kroppskrafter finner man av nästan samtliga sagor, vilka icke äro långods.
I sin bok »Hos Lappbönder» anför P. A. Lindholm flere sagor, i vilka
samma tema varierar: en jätte som låter narra sig av en lapp, så att
han i de flesta fall får sätta livet till.
Högström omtalar en gammal sägen om en krigslist, varigenom
lapparna skulle hava förgjort en skara plundrande kareler eller
ryssar (Karjel). De samlade en hop timmerstockar på ett högt
berg, vars sluttningar de övergöto med vatten, »at det blef islupit
op til öfwersta kullan». De skockade sig sedan på bergets krön och
Jagande lappar. Enligt Olaus Magnus.
vältrade ned stockarna på fienden, som försökte storma berget.
»Och ändock man skulle twifla, om en sådan frimodighet kunde
finnas hos lappen, som gemenligen blir hollen före at wara af en
mycket rädd och klenmodig natur af dem, som ej lärdt känna honom
rätt; så will jag dock ej råda någon at hälsa på honom i mening at
angripa hans hjord och egendom. — At Lule-Lappar äfwen
fordomdags hollit med Ryssarna en drabbning på en holma i Luleälf, är
ock et gammalt tal.»
P. Laestadius berättar: »I Qvickjock är en stor by eller, rättare
sagt, stam, Sirkas kallad, hvilken, jämte Kaitom i Gellivare, var
den råaste och mest barbariska i Lappmarken. Stölder,
slagsmål samt t. o. m. mord hörde till ordningen för dagen. Äfven hit
kom läseriet, och såsom mig blifvit berättat, skola sederna der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
