Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanning säga, att jag endast då sett ett verkligt uttryck av glädje
i en lapps ansikte, när han just var i begrepp att dricka ett glas
brännvin; då upplivar ett stilla leende för ett ögonblick dessa eljest
så intetsägande drag, och detta leende, detta uttryck för en lycklig
eller välgörande känsla räcker vanligtvis endast så länge, som den
fysiska njutningen, vilken åstadkom densamma.»
Gentemot dessa uttalanden kunna vi ställa de ovan citerade av
v. Diiben, Jacob Fellman, Aurén, Ervasti m. fl.
Att lappen är maklig må vara sagt: »Det är för den maklige
Varangerbon mera lockande att, i stället för att tillverka ranor,
öfverlämna ullen åt någon Tanalappe att spinnas och väfvas och
sjelf under de långa vinterqvällarne värma sig vid torfelden, skrapa
sin kropp och från den plocka bort ohyran, eller gå till grannen för
att prata och sladdra», säger Jacob Fellman.
Att han har en tämligen materialistisk uppfattning står också
fast.
»Til wällust och lättja äro de mycket benägne», säger Högström,
»och så länge Lappen mår wäl och är i sin wähnagt, så kan man
näpligen inbilla honom, at någon bättre werld än denna är til. Det
har händt, at då de af döden blifwit ansatte, hafwa de låtit
fram-hafwa för sig de bästa matsaker de haft samt sina högtidskläder,
sölfwer och pengar, at dermed fägna åtminstone sina ögon den
lilla tiden de kunnat hafwa öfrig; och häfwa ej eller om något annat
welat tala eller höra talas.»
Och i allmänhet är »Lappen angelägen att taga vara på de få
tillfällen som bjudas honom att njuta: äta godt, sofva ofta och
länge, röka väldigt tobak och i allmänhet njuta så mycket som
möjligt af denna världens goda; det är hans svaga sida.» (v. Diiben).
Lappen är också, i synnerhet vintertid, ganska sömnig och trög
att få i gång, men man kan knappast kalla honom slö.
Fiskarlappen »har en sömngåfva, som är alldeles ovanlig,
fiskspadet tyckes förorsaka den,––––-förtär man soppa på fisk, så
somnar man ovaggad», förklarar P. Laestadius.
Att lappen icke låter imponera på sig av något för honom oin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
