Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varje vinter få mottaga sina egna körrenar antingen nedsända
vid lägenhet eller överlämnade av upphittaren personligen. Och
det är icke blott deras ärlighet, som överraskar, men ännu mer deras
otroliga förmåga att känna, vem renen tillhör; ty här hjälper det
icke att bara hålla reda på öronmärkena, då en ren kan hava skiftat
ägare många gånger efter det den blivit märkt.»
»Stöld från lapparnas förvaringsställen sker utomordentligt
sällan», säger Demant-Hatt. Jag har också många gånger trätt in i
för tillfället övergivna lappkåtor, i vilka för lapparna värdefulla
föremål, såsom husgeråd, kläder o. dyl. voro lämnade utan ringaste
tillsyn. Det är klart att man icke gjorde så, om man ej fullt kunde
lita på sina grannars ärlighet.
Även biskop Bergqvist konstaterar: »Ärliga äro lapparna
nästan utan undantag. De renstölder, som ske, föröfvas sällan af
lappar.»
I motsats härtill verkar Itkonens uttalande ganska överraskande
och får kanske tolkas som den fastboendes syn på tingen: »Renstöld
idkas nästan överallt; den beror på det betraktelsesätt att renen är
ett villebråd, beträffande vilket den privata äganderätten icke är
giltig.»
Också den norske författaren Chr. Gierløff säger: »Renstöld
räknas bland lapparna icke som någon förbrytelse. I dag, säga de,
tar jag en ren från honom, i morgon tar han en ren från mig.»
Jag har en hel sommar sällskapat med en Gellivarelapp, som i
sin ungdom varit inbiten rentjuv, nu lästadian. Han påstod, att
detta betraktelsesätt numera är en övervunnen ståndpunkt,
åtminstone i hans hemtrakt. I finländska Lappland ha renstölderna mest
bedrivits av skolter eller bofasta. Om Tana älvlappar någongång
under svältperioder tillägna sig en eller annan av fjällapparnas renar,
uppklaras sådana mellanfall vanligen i godo.
Arvi Järventaus, som av sin läsekrets betraktas såsom Finlands
egentliga lappdiktare, berättar i sina »Tunturikertomuksia» om
lappen Kuuva, som först stal ett får och sedan mat ur en skål under
pågående lästadianmöte. Jag har för min del aldrig hört talas om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
