- Project Runeberg -  Lapplynne /
109

(1922) [MARC] Author: Johan Evert Rosberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allting främmande, gåtfullt, trolskt. »Jag viste»; säger han, »en lapp
några ritningar i min bok. Han blef rädd, tog af mössan, neg, lutade
ned hufvudet och darrade med händren mot bröstet, mumlade litet
med munnen, liksom af största veneration, viljat dånat.»

Aurén omtalar från sin resa 1867 en halvlapp, »Ivalo Erik», som
beledsagade honom på färden utför Ivalo älv. »Vid afskedet brast
gubben ut i gråt, men om orsaken till detta för oss oförklarliga
känsloutbrott förblefvo vi i okunnighet. Måhända upprörde honom
tanken på att han ansåg oss för alltid förlorade, då vi envisades att
fullborda vår äventyrliga färd.»

KLARSEENDE.

>1 Finmarken finnas», skriver ärkebiskop Walkendorf, som i
början av 1500-talet reste där, »mycket folk, både män och kvinnor,
som säga, att de, också mot sin vilja, se syner och se döda visa sig
inför dem återuppståndna. Ett troligt (probabile) tecken på
sanningen härav är det, att när de se slika ting, så rinna tårarna
plötsligt från deras ögon och de skakas (afficiuntur) med en plötslig
blekhet. Underligt att säga, se de människor, som ha drunknat i havet
långt borta från deras bostad eller blivit dräpta eller döda på annat
sätt, visa sig liksom levande för deras åsyn, förrän deras död är känd
för någon annan dödlig, och (vad som kunde styrka tron på en så
tvivelaktig sak) åtskilliga människor av detta slag avvika icke i en
enda punkt i sin berättelse, när man utfrågar dem en om en samt i
löndom. —»»Deras fantasi, som i vardagslag är som en uttorkad
flodbotten, kan plötsligt försättas i våldsamma svängningar, och då
brista deras svaga moraliska fördämningar,» skriver Welle-Strand.
»De reagera icke utan glida viljelöst in i orgierna. De kunna
suggereras av en lekmannapredikant till den grad, att de icke sky
någonting och tjuta som vanvettiga på ett möte. De äro som barn, vilkas
vilja tvingas in i bestämda banor. Det är naturen där uppe med dess
plötsliga övergång från polarnatt till midnattssol, som danat dessa
naturbarns egendomliga karaktär. — Deras blick bär fågelskyttens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:22:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rjelapp/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free