Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av högaktning och erkännande. I allmänhet pläga dock lapparna
mötas med vänskap och förtroende av de bönder, som bo vid deras
flyttningsvägar. Lapparna å sin sida hysa vanligen allt annat än
högaktning för bönderna, så vida de icke rönt några särskilda bevis
på vänskap från deras sida; i så fall visa de dock gärna sin erkänsla
på ett och annat sätt.»
Inom Norge ha förhållandena varit avsevärt olika i Troms fylke
och i Finmarken, beroende på att en myckenhet främmande lappar
om sommaren uppehållit sig i den förstnämnda trakten, medan den
senare sett nästan uteslutande egna lappar inom sina landamären.
Under min vistelse i Troms fylke åren 1914—15 fann jag, att
förhållandena mellan lappar och bofasta i allmänhet icke voro
idealiska. Min verksamhet gjorde att jag från båda hållen fick höra
mycket fler uppriktiga ord än vanliga resande. Lapparna voro,
om icke precis rädda — ty lappen är frimodig, om det så vore i själva
kungens närvaro — så åtminstone skygga för norrmännen, på
grund av de städse lurande farorna för s. k. takst eller böter för
renbetning på de betesmarker bönderna efter det de koloniserat en dal
börjat betrakta som sina. Endast till några enskilda bofasta stodo
lapparna i ett mera vänskapligt förhållande. Dessa voro
företrädesvis sådana som på grund av diverse förmåner, såsom
lapphandel, turistbesök, direkta arrenden o. dyl. sågo genom fingrarna,
ifall en eller annan ren förlöpte sig in på olovligt område. I
synnerhet de lapska barnen fruktade synbarligen mycket de hårda och
stränga norska bönderna. Som sagt rådde betydlig differens i
uppfattning av lapparnas rättigheter mellan den norska kust- och
dalbefolkningen. Den förra visste, att lappar likaväl som norrmän
sedan urminnes tid bott i nordlandet och således hade hemortsrätt
där. Den senare åter, vilken till stor del var hemma nere i
Österdalen och i många fall i sin barndom knappast hört talas om
lappar, hyllade satsen Norge för norrmännen. De sågo ned på
lapparna som på ett lägre, icke önskvärt eller rent av fientligt
folkelement, som man gärna kunde fördriva.
— Må de resa till sitt land igen (sic!) hörde jag engång yttras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
