Lapplynne / 131 (1922) Author: Johan Evert Rosberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Acerbi omtalar, att en av hans lapska följeslagare länge var
försvunnen under en vandring över ett fjäll. När han återfanns
berättade han, »att han hade sett ett utomordentligt vackert moln på
något avstånd och gått i riktning mot detsamma för att engång
riktigt noga få veta vad ett moln egentligen var för slag. — —»

Så stor naivitet kan man dock knappast tillskriva dessa i naturen
synnerligen hemmastadda människor; uppfattningen måste
uppenbarligen bero på något missförstånd från vår resenärs sida.

Enontekis-lappar, sorglösa och glada oaktat ständig fara hotar renhjordarna. (Förf. som måttstock). Foto E. W. Suomalainen 1905.

Däremot är det riktigt som v. Düben säger: »Det lappen icke
strax förstår är för honom ett under. — — Sannolikt gifva äfven de
stora och ödsliga naturomgifningarna en mystisk stämning.»

Många anteckningar ha gjorts om en naiv uppfattning hos detta
naturfolk. »I Lule-Lapmark har jag funnit en del så kloka», skriver
Högström, »att de welat inbilla mig det aldrig någon häst dör utaf
sig sjelf; utan när han blir gammal, slår Swenska folket ihjäl honom.
Ty, huru skal den kunna dö, säja de, som Gud ej har skapat?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>