- Project Runeberg -  Lapplynne /
135

(1922) [MARC] Author: Johan Evert Rosberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När de sitta i lugn och ro kring elden vid sin kaffepanna låta de
tungorna löpa i ett.

Paus skriver: »Svatsighet og Veltalenhed findes udi en hoy

Grad hos Finnerne; thi hvor 2 Finner er samlade, skal Discoursen
vare fra Morgen til Aftenen, uden at der nogonsinde mangler
Mate-rie, og anseer Finnerne denne Egenskab som en stor Dyd; hvorfor,
da en Find engang blev tillspurt, hvad han syntes om sin nye Biskop,
tillagde han ham megen Ros, og deriblant sagde, at han var
velta-lende som en Find.»

Och slutligen låta vi några lappkännare avsluta denna
beviskedja:

»Det är egen festlighet över lapparna, när de många tillsammans
rasta kring ett stort bål, och det sparas icke på skämt och
kvickheter.» (Demant-Hatt). — »Till lynnet är lappen glad, artig och
tjänstvillig. I motsats till nordfinnen har han ett ganska väl
utvecklat sinne för humor. På sitt eget språk skämta lapparna ofta över
den resandes egenheter och svaga sidor.» (Granit).—»I alla livets
skiften är lappen glad. Om t. ex. hans seltyg gå sönder, så skrattar
han först en stund över sitt missöde. Först sedan han skrattat sig
mätt, börjar han reparera skadan» (Andelin).

NATURANDAKT.

»När fjällfolk färdas, äro de alltid tämligen tysta, nästan aldrig
höras höga rop eller livligt samtal», skriver Demant-Hatt.

»Fjellapparnes vistelse i den ensliga vildmarken alstrar en böjelse
för tystlåtenhet och slutenhet; dock kunna de även vara muntra
och glada», säger också Helms.

Seidarna voro i de flesta fall uppförda på ställen med storartad
utsikt, där naturen självmant inbjöd till andakt.

På sådana platser får man icke skämta och glamma.

Jag minnes en episod från en färd i de skyhöga fjällen i
närheten av Lyngenfjord. Vi befunno oss tämligen högt till fjälls. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:22:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rjelapp/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free