- Project Runeberg -  Lapplynne /
172

(1922) [MARC] Author: Johan Evert Rosberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men få lapparna majoritet i en bygd, såsom fallet är t. ex. i
Mandalen i Lyngen, så är deras jordbruk under all kritik.

NATURSINNE.

Lapparnas av gammalt väl kända, starkt utpräglade lokalsinne
ävensom deras samhörighet med naturen äro givetvis mera
framträdande egenskaper hos de rena nomaderna än hos fiskarlappar
av olika slag eller skogslappar.

Mången naturvetenskapsman kunde avundas dem deras skarpa
iakttagelseförmåga. P. Laestadius berättar åtskilligt om deras
intresse för att iakttaga allting som rör sig ute i skog och mark.
Genom deras mjuka, tysta rörelser och tålmodighet att stanna
och betrakta, bli djuren liksom mindre skygga för lappar än för
andra, som mera brutalt bryta in i naturens helgedom. Med ett
ord, lapparna verka mindre störande i miljön än de bofasta.

»Det är ensamt och villsamt där uppe, där lappen lever», skriver
Demant-Hatt, »och endast han hittar fram, därför att han i
släktarv fick kännedom om allt vad fjällen tillhör. Han känner
skyarnas gång och djurens läten och de röster, som komma från jorden
och från luften. Hans öga kan* se det ingen annan kan se, han kan

förnimma det andra människor icke ha aning om.–––Lapparna

älska skönhet och förstå den. Hans musik är naturens röster,
vindens sus över ödemarken, bergens eko och älvarnas tunga fall. Hans
egen stämma är vild och berusande, när han arbetar med sin
renhjord; hundarnas glammande och djurens jäktande eggar och
upphetsar hans röst och väsende till en extas likaså vild och urskön
som hans berg.»

Den förtrogenhet med naturen som lamemannen vunnit gör
att han är ett med densamma, aldrig skrämmes av dess krafter och
alltid finner sig till rätta däri. »På beskrifning af Lappar har jag
mer än en gång gått, der jag förut aldrig varit, men ganska väl
hittat fram, dit jag ämnat. De beskrifva berg, sjöar, kärr o. s. v. så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:22:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rjelapp/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free