Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt natursinne ha lapparna icke lärt av oss. De älska naturen på
samma sätt som växterna älska sol och luft och den jord de suga
näring av. Lapparna placera alltid sina kåtor på de vackraste
platserna i trakten och detta ha de gjort ända från den grå forntid».
(Demant-Hatt). Vanligen uppställas kåtorna på rullstensåsar,
ändmoräner eller andra höglänta, torra och soliga platser.
SINNE FÖR MUSIK.
Man har sysselsatt sig mycket med frågan om lapparnas
musikaliska anlag ävensom värdet av deras musik, enkannerligen den s. k.
jojkningen. Armas Launis, som studerat jojkningen i finländska
Lappmarken, ställer den jämförelsevis högt som konstprodukt,
andra uppskatta den föga, ja, det finnes personer, som betrakta
jojkningen endast som enformiga, djuriska läten. En liten
axplockning skall visa huru olika lapparnas musikaliska begåvning bedömts.
Bland utländska resande uttalar sig Matthew Consett i slutet av
1700-talet på följande sätt: »De hava mycken håg för tonkonsten,
och man behöver icke bedja dem länge, om man vill höra den.
De få prov av lapsk diktkonst, som vi ha, giva oss icke något dåligt
begrepp om deras smak, deras verkliga nationalsmak nämligen,
som ej är fördärvad av främmande idéer, utan en verklig produkt
av naturen.» von Hogguér åter skriver: »Jag vet icke om det var
några glas brännvin, som vi läto räcka till lapparna, eller om det
var glädjen över att hava ändrat bostad — som vållade det,
alltnog, för första gången hörde vi lapparna sjunga. Musik och ord
voro improviserade, Larsson förklarade oss, att det var en sång till
vår ära. Sången var i sig själv förskräcklig, det fanns i den icke
ett spår vare sig av takt eller harmoni, den liknade mera ett
hundtjut än ett mänskligt läte, och under det de sjöngo förblevo lapparnas
ansikten lika uttryckslösa, lika likgiltiga som vanligt.»
I samma stil fortsätter Helms: »Smak eller anlag för musik ha
de föga eller alls icke; men däremot tycka de om kroppsövningar,,
ävensom kort- och sällskapsspel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:22:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rjelapp/0181.html
