Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Dans och lekar förekommo icke alls», skriver Bergqvist. »Icke
heller öfva de någon musik vare sig på fiol, dragspel eller något
annat instrument». — »I allmänhet tyckas lapparna ha ganska
litet sinne för musik. Några musikinstrument av egen
konstruktion ha de aldrig haft, och äfven dragspel och dylikt äro tämligen
sällsynta i kåtorna. Vissling anses som en styggelse» (Wiklund).
Härvidlag skola vi dock icke glömma, att denna likgiltighet för
»världsliga sysselsättningar» åtminstone till en del har sin grund i
den lästadianska bekännelsen, till vilken en stor del av Sveriges
nordlappar räkna sig. Granit träffar kanske det rätta då han säger:
»Sång, musik och dans ligga ej för lapparne. Visserligen synas de
njuta både av sång och musik, men själva utöva de sällan dessa
sköna konster.–––Vid samspråk sinsemellan tala lapparne som på
teatern, i tur och ordning rätt långa repliker.» Vid resor bland de
nomadiska karä-kirgiserna i Tian-Schan och närmaste trakter har
jag mången gång frapperats av likheten i tonfall och sätt att tala
mellan dem och lapparna. Båda ha en musikalisk klang i sitt språk,
båda uttrycka sig accentuerat och förmodligen i väl avvägda
perioder, ty de åhöras med stor uppmärksamhet.
Demant-Hatt är betydligt mer intresserad av lappmusiken än
föregående författare. Då en lapp blåste på en flöjt av angelikarör
»ljöd det enformigt men uttrycksfullt. Inom kort hade musiken gripit
honom, så att han icke märkte omgivningen. Vad han drömde, vet
jag icke, men de melankoliska tonerna ljödo som avsked till sol och
sommar.–––-Lapparnas jojkning ljuder som om den vore inlärd av
naturen själv; den liknar vindens sus i visset gräs och buskar, den
minner om vatten som rinner och om insekters surrande––––-; men
den kan också vara rå och våldsam i uttrycket som storm i en skog,
som korpars skri och oväders dån.»
Slutligen ha vi några tämligen tungt vägande yttranden av tre
kända, svenska konstnärer i olika branscher.
Målaren Karl Tirén skriver: »Lapparnas bundna form och sätt
att uttrycka sin lyriska känsla utgöres av melodiös skandering».
Kompositören och den stränge kritikern Peterson-Berger anser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
