Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ned på någon Sjöstrand och fiskar i godan ro eller ger sig till
bönderna och vallar deras kor eller ger sig slutligen ut att tigga utan
att känna sig särdeles förödmjukad eller förnedrad därav» (Wiklund).
Men att också lappen förmår känna och tänka »som en annan
människa» finner man av följande i all sin enkelhet gripande hjärtesuck
av lappen Turi: »–––då de se, att det icke kan leva flera lappar,
när de icke på annat håll kunna finna sitt livsuppehälle, så bliva de
nödsakade att leva utan att föröka sig, ogifta och utan barn; men
också häri ligger ett lidande, när kroppens krav skola undertryckas,
och hjärtats kärlek tillintetgöras––-»
RESIGNATION.
Storartad är lappens förmåga att resignera i de mest vidriga
förhållanden. Jag finner intet bättre uttryck för detta tillstånd än att
han som villebrådet »trycker» inför hotande fara; konsten att under
sådana omständigheter slita varken på kroppens eller själens
krafter, medan den hårda tiden varar, är antingen en naturlig instinkt
eller har han lärt den ute i naturen. Resignation, man kunde säga
dvala i Iivskravet, är hans passiva värn i olyckan. Han har ställt in
sig på att kunna möta den onda dagen, icke genom att samla i
ladorna utan genom att träna sig i försakelse. »Allt hvad som
öfverstiger det nödvändiga, är föga lockande för Lappen», säger
Jacob Fellman. »Ty Lappens sträfvan är ej att komma till välmåga,
och han är ej heller angelägen om att befordra andra dertill. Då
brist uppstår, är han aldrig hopplös; och råkar han sjelf eller någon
annan i nöd, är han outtröttlig i att söka afhjelpa den. Ett
ordspråk säger: hungern tvingar Lappen att jaga.»
Vi erinra oss åter Tacitus ord: »De ha uppnått vad som är
svårast av allt, nämligen att icke en gång ha något att önska.»
»Också äro de av den övertygelsen, att det är långt tryggare att
dö än att leva: därför fira de för det mesta ett barns födelse med
veklagan, men likbegängelser med festliga sången:, skriver Olaus
Magnus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
