Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Hernösands Consistorii berättelse av ar 1792 säges bl. a. »at
Lapparne tyckas hafwa en större naturlig kärlek för sina barn än
andra i allmänhet hafwa, så at dä de sjelfwe wäl förmå at föda och
kläda dem, de ej gerna kunna fördraga at längre tid hafwa dem pa
långt afstånd ifrån sig skilde». Och hos Helms läsa vi:
»Fruktsamheten bland lapparna kan icke kallas stor; så mycket större är
den glädje de erfara vid ett barns födelse.–––-Barnen ha mycken
frihet, och uppfostran går gemenligen blott ut på att utbilda dem
för deras blivande levnadskall, agas de någon gång av föräldrarna,
så sker det för det mesta med mycket oförstånd. I förra tider sålde
lapparna sina barn, men det göra de icke mer, tvärtom skilja de
sig högst ogärna från dem–––––». Detta senare yttrande häntyder
måhända på den »slavhandel» lapparna i tiden bedrivit med finska
barn, som av dem fördes över till Norge. Härom har jag talat
närmare i min skildring »Finnarna i Tromsö amt», »Terra» 1915.
Engång träffade Acerbi några lappbarn, »vilka», skriver, han »vid
vår ankomst icke visade minsta tecken till förvåning eller fruktan
och lika litet läto sig av vår närvaro störas i sina förehavanden. De
hämtade vatten i en älv och göto det över våra skor och vårt
resgods. Vad de kunde komma åt, bragte de i oordning, och allt vad de
rörde vid blev mer eller mindre fördärvat; men lapparna bekymrade
sig så litet om sina barns uppförande som hade de alls icke existerat.
Barnen tycktes här vara oinskränkta härskare, och lapparna sade
inte ett ord till dem, de fingo göra vad de ville. Deras enda sätt att
uppfostra barnen bestod i att de alls inte uppfostrade dem».
Professor Friis skriver i »Fra Finmarken»: »Fjällapparna ha sällan
många barn. Härav kommer det sig väl, att de i hög grad skämma
bort dem eller låta dem så gott som i alla stycken ha sin fulla frihet.
Det är nästan okänt, att föräldrar någonsin handgripligt tukta
sina barn. Det är snarare barnen som kommendera föräldrarna
än omvänt. Det är därför märkvärdigt att de icke bliva mera
bortskämda eller vanartade än förhållandet är».
»Ännu i våra dagar ha barnen i det hela taget stora rättigheter
och obegränsad frihet och få så gott som ingen direkt uppfostran —
Lapplynne -—-14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
